I Sverige är kremering den absolut vanligaste begravningsmetoden, runt 80 procent av alla avlidna kremeras i ett av landets 58 krematorium. Många av dessa driva av fossilfria biololjor men i Skövde planerar man nu för Sveriges allra första elektriska krematorieugnar.
Importerade från Holland kommer de att vara en central del i det helt nya krematoriet som ska byggas med invigning hösten 2025.
– När vi planerade för den nya byggnaden kom förslaget om eldrivna ugnar upp. Dels ger det ett lägre klimatavtryck än de som eldas med olja, dels låter en eldriven ugn inte lika mycket, säger Svante Jildenhed, kyrkorådsordförande i Skövde pastorat som arbetar med projektet.
Kistan bov i dramat
I dag drivs nästa alla krematorieugnar biooljor, enligt branschorganisationen Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF) är det 92 procent.
– Vi hoppas att alla snart ska vara fossilfria och branschen har verkligen arbetat medvetet med detta. Vi har sett en väldigt snabb utveckling, säger Jan-Olov Andersson, vd på SKKF.
Men den som vill tänka klimatsmart och cirkulärt när det kommer till begravning har en del att fundera över. Förutom tillresta gäster och importerade och växthusodlade blommor är en av de stora bovarna i processen är kistan. Att tillverka materialen till en genomsnittlig kista orsakar två och en halv gånger mer miljöbelastning än själva kremeringen.
– De enklaste av papp är klart bäst ur klimathänseende. En ekkista med metallbeslag är bland de sämsta, säger Eva Pohl universitetsadjunkt i miljöteknik vid Linnéuniversitetet i Kalmar.
Flis kostar på
Hon har räknat en hel del kring vad som är det mest hållbara sättet att möta sista vilan på. Genom olika modeller för livscykelanalyser har hon jämfört jordbegravning, kremering och kompostering. Kompostering är inte tillåtet i Sverige i dag, men har seglat upp som en miljövänlig trend ibland annat USA och Tyskland.
Metoden går ut på att träflis, halm och groddar läggs ovanpå kroppen som bryts ned till mull på runt tio veckor. Trots att kompostering är en metod anpassad till kretsloppet blir det nästan dött lopp mellan de tre i beräkningarna.
– Det beror på att det går åt stora mängder halm eller träflis när en kropp ska komposteras - omkring 200 kilo för en kropp på 70 kilo. Det påverkar klimatavtrycket, säger Eva Pohl.
Sådant strömaterial behövs för att mikroorganismerna ska trivas och bryta ner kroppen eftersom det krävs betydligt mer kol än vad som finns i en människa. Strömaterialet nytillverkas och är ingen restprodukt från annan industri. Jämfört med kremering som använder rapsolja till förbränning går det till exempel åt 3,5 gånger mer mark för komposteringsalternativet.
Av jord är du kommen
– Kompostering ger ett lägre klimatavtryck än kremering men det har en mer negativ påverkan på biologisk mångfald på grund av markåtgång, säger Eva Pohl.
För egen del har hon funderat en hel del på vad hon skulle vilja hände efter döden och vad som vore det mest tilltalande ur ett livscykelperspektiv. Då ligger kompostering när till hands.
– För att lämna tillbaka det som jag fått av moder jord i ett så värdefull skicka som möjligt bör jag först och främst skriva in mig i donationsregistret. Men ska jag vara väldigt prosaisk skulle kroppen nog rötas, om metangasen som frigörs skulle fångas upp. Släng ner mig i en gödselstack helt enkelt!
Men, påpekar hon, rötning är inget hon förespråkar i allmänhet.
– Det finns ju andra aspekter än klimatavtryck när man ska ta hand om sina anhöriga.
