– Det känns så underbart att kunna bo kvar på platsen man älskar, säger Irene Johansson, 80 år. Jag hade aldrig trivts i en lägenhet, utan här har jag nära till skogen och sjön.
Och familjen. Det är förstås det bästa av allt, att sonen Tommy Johansson, hans fru Madeleine och barnbarnen, 10 och 13 år gamla, tagit över det stora huset om sju rum och kök.
– Det är en trygghet för oss båda, att ha så nära till varandra, säger Tommy Johansson när vi slagit oss ner i köket och tagit för oss av bullar och kaffe i blommiga koppar. Han fortsätter:
– Vi slipper ju dessutom en himla massa åkande för att hälsa på varandra. Nu kan vi fortsätta ses dagligen.
Irene har bott på gården i över 50 år, men när maken gick bort ville hon inte bo kvar i huset. Hon ville heller inte flytta från byn hon älskar. En ekvation som var svår att lösa.
På gården fanns ett timrat hus som inte varit bebott sedan tidigt 1900-tal, så man insåg snart att det skulle bli för kostsamt att renovera.
– Så vi rev det och lösningen blev det koncept som företaget Storebrolyan har utvecklat, säger Tommy Johansson.
Egentligen är grundidén studentbostäder, men nu blev det istället generationsskiftesboende med tre rum och kök. Sammanlagt 72 kvadratmeter välplanerad boyta som inretts hemtrevligt och kärleksfullt av Irene. Utmed baksidan har man dessutom valt att bygga till ett inglasat uterum, i anslutning till den stora altanen som vetter mot den fantastiska naturen. Här har Irene tillbringat många härliga timmar i sommar.
– Jag rev den gamla stugan och gjorde grunden, sedan kom huset klart och ställdes på plats, berättar Tommy. Ett koncept som passade oss jättebra och inte blev det jättedyrt heller.
Andreas Hermansson på Storebrolyan berättar att han använder sig av ett nytt sätt att bygga väggar och bjälklag, en slags sandwichkonstruktion, som använts inom båtbranschen sedan 1920-talet.
– Materialet är dyrare än traditionellt, men det tjänar man in på att uppförandetiden halveras. Allt går att industrialisera. Så byggkostnaden minskar med 30 procent samtidigt som driftskostnaden sedan blir lägre, berättar Andreas.
Irene tar upp sin hund Zlatan i famnen och kliar honom bakom örat. Han tycks trivas lika bra i nya huset som matte.
– Jag är så glad för den här lösningen, som gjorde att jag kan bo kvar i mitt älskade Ungsberg.
