Jag är mycket road av matlagning. Det är en gemensam källa till glädje i min släkt. Allra bäst är när vi går på matjakt tillsammans, hittar något intressant och stirrar på varandra med ett unisont: ”Vad kan vi göra av det här?”
Minnen från resor dyker upp; superheta chilifrukter på marknad i Italien, där försäljaren varnade för att gnugga i ögonen när man tagit i dem. Nya kunskaper om alla sorters apelsiner i säsong, upplevelsen när karljohansvamp hanteras som juveler i ett marknadsstånd, vilken pasta som passar bäst till vilken sås. Det finns mycket roligt att lära när man är ute och rör på sig.
Vi tar till oss och njuter av nya rätter. Samtidigt funderar jag på hur en nyanländ eller besökare i Sverige kan ta del av och uppskatta de traditioner som hör till våra breddgrader. Vad äter vi själva av gammaldags svensk mat?
Jag kan bli lite deprimerad ibland när vi letar restaurang och bara hittar hippa hamburgare. Är det så att vi väljer bort den ”tråkiga” svenska maten? I stället för ärtsoppa, kroppkakor, levergryta vill vi bara ha pizza och kycklingwok. Vem ska då föra alla goda rätter vidare?
Jag har länge testat en idé om att maten blir godast om den passar i miljön där den äts. När vi är på lantstället fokuserar jag på gammaldags mat. Det blir hemkokt ärtsoppa, kålpudding, kokt lax med skarpsås, pannbiff med lök. Det är klart att vi äter pasta och hämtpizza ibland också, men inte enbart. Någon gång varje helg lagar jag mat efter inspiration från förr. Isterband med dillstuvad potatis, nässelsoppa, kalops. Ojojoj, det vattnar sig i munnen av bara tanken.
En bok om husmanskost som jag hittade på bokrea för något år sedan är en guldgruva. Jag lagar mig genom den och håller med om varje uppskattande ord från författaren om rätterna som dansar fram över sidorna. ”Det är någonting som gör att det inte går att värja sig mot hasselbackspotatis”, skriver Stefan Ekengren. Instämmer, tänker jag och väljer att förgylla söndagens skinkstek och persiljesås med just den potatisrätten. Det blir fantastiskt.
Det är både matkultur och historik på tallriken. Målet är att billig och närproducerad mat inte glöms bort utan kan leva kvar och glädja fler gommar och magar.
Vad vi bjöd våra gäster på i lördags? Bara det allra bästa: raggmunk med lingon och knaperstekt fläsk, förstås.
Lena Grape Lilliehorn är journalist i Öst Media.Fotnot: Stefan Ekengren, Husman (2016). Natur & Kultur, Stockholm.