Den klargula villan i utkanten av den lilla byn Gällstad-Lundby utanför Vikingstad har klätt sig i höstskrud. En stor, vacker plantering täcker hela framsidan där blodröd alunrot och rosa lejongap slåss om uppmärksamheten med röd stormhatt, solrosor, en gulnande ormbunke och många andra växter i höstens alla nyanser från brunt och gult till rött och lila.
Här vakar ett gåshuvud i trä på en lång rostig pinne. Här porlar vatten i en damm med ett litet vattenfall. Här ligger en igelkott och kikar från sin plats på muren. Här är trivsamt att vara.
– En av våra favoritplatser är här vid entrén på framsidan, säger Ulf och slår sig ner i en stol. Morgonkaffet i solen och så porlandet från vattnet – det är en bra start på dagen.
Han leder oss runt huset till baksidan och vi stannar upp en stund för att andas klar oktoberluft och ta in allt det fina. Tomten är lätt kuperad med lite berg och framför allt mycket sten som Ulf och Susanne tagit vara på till murar och avdelare i olika land. Här finns inget regelbundet eller fyrkantigt. Naturen regerar, men på ett ordnat sätt.
En bit gärdesgård visar var tomtgränsen går åt ett håll, en bit mur av oregelbundna stenar har samma uppgift åt ett annat håll, en spaljé av späda björkar är stöd åt solrosor och stockrosor.
– Vi har försökt skapa olika rum i trädgården, fortsätter Ulf och slår sig den här gången ner i en hammock ett par meter från jordgubbslandet och hallonhäcken.
– När man sitter här ser man inte huset alls och det känns som att vara på en helt annan plats, säger han.
– Här har varit skönt att ligga och läsa i sommar när det var så varmt, fortsätter Susanne.
Just det. Rofyllt. Avslappnat. Njutningsfullt. Vi återkommer hela tiden till vikten av att koppla av och ha det skönt. En vacker trädgård kräver arbete och ompyssling, men vad vore det för mening med allt det fina om man inte också njuter av det?
– Det går inte att bara jobba, säger Ulf och berättar om tricket med det magiska klockslaget.
– Vi är morgonpigga och på helgerna brukar vi komma igång med räfsan och sekatören ganska tidigt, säger han. Men så bestämmer vi ett klockslag då vi ska sluta för dagen. 14.00 till exempel. Då är det nog, då är det ledigt och då börjar helgen. Får man syn på något mer som ska göras så får det helt enkelt anstå till en annan gång för arbetsdagen är slut.
Så klokt! En filosofi att ta efter.
Hammocken gungar för sig själv en stund när vi strosar vidare i höstprakten. Under en båge med humle kommer vi in i nästa rum och säger hej till ”Allan.” Allan är en svart skulptur i form av ett huvud, lik statyerna på Påskön i Stilla havet. Han sitter med sträng min, mitt i havet av växter, och vakar över huset och trädgården. Obehöriga göre sig icke besvär, signalerar han.
– På kvällen är han upplyst av en lampa, säger Ulf. Tanken är att han inte ska vara så iögonenfallande utan bara finnas där, liksom.
Susanne drar upp dörren till sitt växthus och den underbara doften av pelargoner lockar oss in. ”Steffens Blackie”, ”Salmon night”, ”Madame Salleron”, ”Shannon Corr...” Bara namnen gör en blomsterfrälst lycklig. Här finns många olika varianter som nu har fått komma in för att skyddas mot tidiga frostnätter. De samsas med tomater, paprika och kiwi bland annat.
Det är dags att lämna trädgården och rikta uppmärksamheten mot huset. Frågan är bara var vi ska börja? Olika uterum – mer plats för njutning – täcker delar av villans långsida. Vi börjar med det som är mest ”ute.” Taket är fast, men väggarna består av vita spaljéer. Här klättrar humlen fritt och skapar en ombonad utomlandskänsla som förstås förstärks av att Ulf berättar om den unika bokhyllan som pryder sin plats intill en vägg. Den är tillverkad av ett tyskt företag som Ulf samarbetat med i sitt jobb, och sedan såld till USA där den stod på Southfork ranch i tv-serien Dallas.
– Jag vet inte i vems rum, men säkert i JR:s säger Ulf och skrattar.
Nästa uterum är inglasat och alltså lite mer ”inne.” Det kallas för poolrummet eftersom det gränsar till poolen och det stora trädäcket. Även här finns bord och plats att äta, men också en stor soffa.
– Här sitter vi på kvällarna och kikar ut över poolen. Då känns det nästan som om vi är på landet, säger Ulf.
Sedan går vi inomhus – helt och hållet. Men övergången är som sagt mjuk. Hela huset grönskar och det känns som om naturen liksom följer med.
Här har Ulf bott sedan huset byggdes i början av 90-talet och när Susanne flyttade in för 3,5 år sedan helrenoverade de tillsammans. Nu går vardagsrummet och köket ihop i en öppen planlösning i en ljus och trivsam färgskala.
– Vi är inredningsintresserade båda två och tycker ofta om samma saker. Vasen där i fönstret är från Prag och snäckorna där på väggen är från Kos. Duken här på bordet köpte vi i Lübeck och ljusstaken kommer från Ekenäs slott.
Hur vet ni att ett föremål kommer att passar in här hemma?– Det känns i nacken på något sätt, säger Susanne.
Vi avslutar med en rundtur i husets övriga rum. Trä och sten och gröna växter i en beige, vit och grå skala är den röda tråden.
– Här brukar gästerna bli lite överväldigade, säger Susanne när Ulf öppnar dörren till badrummet och därmed sätter pricken över i:et i njutningstemat.
Wow!
25 kvadratmeter stort. Ljus som flödar in från stora fönster. Gigantiska växter. Dusch, bubbelbad och bastu. Och så en dörr ut till poolrummet. Kort sagt – ännu en plats för avkoppling och njutning. Året runt.
