– I trädgården försvinner tid och rum. Man går ut för att göra en särskild sak och kommer tillbaka långt senare och har gjort en hel massa annat också, säger Pernilla Eriksson.
Hon står inför sin favoritårstid förstås. Precis som de flesta av oss. När det börjar leva i krukor och rabatter. När naturen tar sats igen och det blir så vackert i skog och mark att det känns ända in i magen.
Pernilla arbetar som trädgårdsdesigner och har alltså som yrke att förvalta allt det sköna i smarta lösningar både när det handlar om växter och om att bygga nya land till exempel.
– Det är ju inte så att min trädgårdsglädje försvinner på vintern, säger hon. Då gör jag arrangemang och buketter och använder tiden till planering, men våren är ju speciell!
Vi hälsar på hemma på tomten i Älvan, precis utanför Fornåsa. Här bor Pernilla sedan tolv år tillbaka, med sambo och två barn.
– Det var nog mitt hästintresse som förde oss hit, säger hon. Men jag har alltid gillat att odla och det var ju härligt att få börja när vi kom hit. Tidigare har jag mest experimenterat på balkongen.
Trädgården är drygt en hektar stor, inklusive två hästhagar. På tomten finns själva bostadshuset, ett uthus, en snickarbod, ett hönshus och ett stall – alla röda med vita knutar.
Pernilla visar in i uthuset. Det är kallt och lite rått – allt för att växterna ska trivas förstås.
– Huset som vi bor i är från mitten av 1800-talet och det här är nog ännu äldre, säger hon och serverar kaffe och te.
Här har Pernilla ställt i ordning ett rum där hon håller trädgårdskurser. På bordet står rosor, eukalyptus och några kvistar från trädgården bland annat. Det ska bli en vinnarbukett i en tävling hon just hållit bland deltagarna.
Så vad tar man sig an just nu i trädgården, när längtan efter blommor, smultron, tomater och rabarber pockar på?
Man sår förstås. Både beprövade frön från tidigare år, men också genom att testa sig fram med nya sorter. På en bänk intill bordet där vi sitter står plastformar fyllda av något som glimmar som rött guld.
– Det är vermikulit, säger Pernilla.
Bland de små guldfärgade bitarna finns frön av salladslök. Än så länge har ingen tittat upp, men det kommer. Intill svajar decimeterhöga spensliga stjälkar av rosenskära.
– De har stått lite för varmt så de har dragit iväg, säger Pernilla. De kan dras upp från frö så som jag gör här, eller sås ute med vintersådd så de är i grund och botten tuffa.
Vi fortsätter till rummet intill och tar oss igenom ett grönt draperi med lager av bubbelplast på båda sidor.
Här grönskar det! Och doftar gott av fuktig jord.
– Det är kul att inte bara köpa nya växter utan att försöka få dem man har att överleva, säger Pernilla och rufsar om bland bladen i en klöver.
Intill står en chokladblomma. Och pelargoner, hortensia, sallad och basilika. Och så tomater förstås, och paprika, rotselleri och chili. De sistnämnda har Pernilla drivit upp från frö.
– Chili går att börja med tidigt på året. Jag satte faktiskt fröerna redan på nyårsdagen, det är så kul att komma igång!
Vi går ut i vårsolen. Det blåser snålt, vinterjacka krävs, men det är vackert ljus. Och tecknen finns! Tulpanbladen har kämpat sig igenom täcket av fjolårslöv, penséerna lyser lila i krukor här och var och i varmbänken har det varit full fart länge.
– Varmbänk är spännande, säger Pernilla. Jag gjorde den i mitten av februari av hästgödsel och halm toppat med jord, och den steg upp till 69 grader.
Dill, småmorötter, vintersallat och rädisor frodas i rader.
– Det passar för oss som har ett uppdämt odlingsbehov mitt i vintern.
Vi tittar på vitlök som redan är decimeterhöga i ett rektangulärt land. Intill sitter jordgubbsplantor som för all del ser lite molokna ut.
– Man ska egentligen byta ut jordgubbarna var tredje till femte år, just för att de kan bli lite trötta och slutar ge så mycket bär. Men det går fint att ta vara på revor från plantorna och flytta till ett annat land så växer de till sig igen.
På tal om sticklingar och revor; nu är tid att klippa ner gammal lavendel och Pernilla tipsar om hur man tar tillvara på de torra pinnarna som blir kvar.
– Ta några pinnar med blad, dra av de nedersta bladen och tryck ner pinnen direkt i jord som gärna kan vara lite sandig och grusig. Pinnen kommer att bli till en ny planta.
En annan omtyckt blomma som det är hög tid att ta hand om är luktärten.
– Den ska man börja med mycket tidigare än man tror, säger Pernilla. Det går fint att så inomhus redan i vecka 12.
– Använd en rund kruka, fortsätter hon. Fyll den med jord, platta ordentligt, lägg på 10-20 frön, täck med tre centimeter jord, platta igen och avsluta med vatten. Plattandet är för att jorden ska bli stadig och ge stöd när stjälken drar iväg. Sätt en plastpåse på krukan med öppningen uppåt så att de bildar ett litet växthus.
När skotten kommit upp ungefär fem centimeter börjar bli dags att ställa ut krukorna. Luktärten kan klara temperaturer ner till minus 8 grader. När de väl kommer upp ordentligt trivs de i sol och halvskugga.
Vad mer ska vi ta oss för nu i april?
Jo, det är tid att börja förodla Dahlior.
– Om du har sparat plantor så låt dem komma igång igen i rumstemperatur på en ljus plats. Sätt ut dem först när det är frostfritt, i slutet av maj eller början av juni, beroende på hur modig man är. Det går ju alltid att lägga på en fiberduk om det skulle bli kallt.
Funderar du på större projekt som att plantera träd eller sätta en häck så är det också tid nu.
– Växterna är i vila så här års och planterar man nu så hinner rötterna växa lite innan vårsolen blir för varm, säger Pernilla.
Med andra ord – det är dags! På med trädgårdshandskarna och ge dig ut i med sekatör och räfsa. Plantera och så.
Välkommen våren!
