Seniorkortet har blivit en succé. Långt fler än vad man kunde tro har tagit chansen. Det är bra.
Hur har då resan varit fram till detta Seniorkort. Den 15 december 2016 vid Trafikstyrelsens möte lämnade jag in ett förslag från KD med följande motivering:
”Avgiftsfria resor inom kollektivtrafiken har under lång tid varit ett önskemål från länets olika pensionärsorganisationer... Bakgrunden till dessa önskemål är att många pensionärer har en begränsad ekonomi vilket kan medföra att man blir isolerad i sin bostad… Som ett första steg skulle det därför vara välkommet om de turer som är mindre utnyttjade kunde vara kostnadsfria för pensionärer. Denna reform skulle också bidra till att minska ensamhet och isolering och är mycket gynnsamt för miljön.”
Vårt förslag i dec 2016 var att snabbt få en analys och förslag när det gäller avgiftsfria resor för pensionärer. Men det hände inget synligt från den rödgröna politiska ledningen.
Den 1 mars 2017 var det landstingsfullmäktige och bland beslutsärenden fanns ett medborgarförslag om fria bussresor. Utifrån den debatten som pensionärer i Kalmar väckt på fullmäktige och det framlagda medborgarförslaget redovisade jag ett yrkande från KD-gruppen enligt följande: ”att landstingsfullmäktige uttalar som sin mening att trafikstyrelsen bör beakta inlämnad skrivelse från kristdemokraterna och aktivt pröva möjligheten att genomföra avgiftsfria resor för pensionärer”. Hur mottogs då detta av den rödgröna majoriteten? Jo, den som var med minns att det var en irriterad stämning och att flera från såväl S, MP och V uttalade sig negativt.
Men senare under året blev det en vändning. Då presenterades det så kallade Seniorkortet. Och den rödgröna majoriteten ville försöka framställa det som att socialdemokraterna alltid varit positiv till idén att ge pensionärer chans att resa till en lägre kostnad. Men varför var man så kritisk månaderna innan?
Sedan Seniorkortet lanserades den 1 januari 2018 har jag och flera i vår partigrupp fått önskemål som syftar till att inkludera fler än ålderspensionärer i denna lösning. Det är framförallt personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga som hört av sig. Dessa personer lever ofta med en begränsad ekonomisk marginal. Utan tvekan har personer med funktionsnedsättning samma behov som ålderspensionärer av att enkelt kunna nyttja kollektivtrafiken till en reducerad kostnad.
Den 23 mars 2018 lämnade jag därför in ett förslag från KD:s landstingsgrupp till Trafikstyrelsen. Vi uppmanade den politiska ledningen att lägga fram ett förslag som gör att nuvarande regler för Seniorkortet utvidgas. Beskedet som lämnades direkt på mötet var att frågan kan nog tas upp när utvärdering görs. Vår ambition i mars var att genomföra denna utvidgning nu under 2018. För några veckor sedan var det sammanträde med Funktionshinderrådet i länet och där vet jag att ämnet var uppe för samtal. Men inte en antydan från (S)-företrädare att man gillade KD-skrivelsen. Däremot har vårt förslag fått stöd från styrelsen för Funktionsrätt Kalmar län.
När Jonas Hellberg (S) i flera debattartiklar i länets tidningar presenterade de fyra områden inom funktionshinderpolitiken som (S) vill satsa på så nämns inte frågan om att utvidga Seniorkortet till att omfatta personer med funktionsnedsättning med ett enda ord. Detta är en talande tystnad.
Fredagen den 8 juni. Då presenteras att Seniorkortet inte behöver utvärderas ytterligare. Det permanentas direkt. Dessutom utlovar den rödgröna landstingsledningen att från nyår kommer 100-kronorskort att omfatta personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Härligt! Jag gratulerar länets pensionärer och personer med funktionsnedsättning. Detta är bra och många med mig välkomnar beskeden! Men en sak är säker, vi hade inte varit där vi är idag utan en aktiv opposition och många tydliga förslag från mig och KD-gruppen samt allt engagemang i dessa frågor från pensionärer i länet och de många funktionshinderorganisationerna. Redovisningen ovan talar sitt tydliga språk.