– Shit, jag glömde nästan att rulla ut mattan.
Och ut på bryggan rullar Jan Emanuel Johansson en röd matta med texten "Granma – Hasta la Victoria Siempre" – det citat av Che Guevara som båten är döpt efter. Kanske är det ett av Jan Emanuels provokationsprojekt, fast han själv verkar varken bekymrad över den röda stjärna som lyser upp båtens akter, eller det att många verkar ha svårt att lyckas med tusenbitarspusslet Jan Emanuel Johansson. Riskkapitalist, gammal riksdagsledamot för Socialdemokraterna och dessutom ägare av en lyxyacht med revolutionära slagord. Ett pussel där de stora, olika färgfälten gör det omöjligt att hitta rätt bit. Han har blivit ifrågasatt för flera kontroversiella projekt och 2013 blev han dömd för bokföringsbrott.
Det har hunnit bli ljummen kvällssol när mattan ligger på sin plats och båten är säkert förtöjd. Det är hans första besök här, men han verkar redan uppskatta stämningen.
– Är alla lika vänliga i Västervik eller? säger han, när en av båtgrannarna erbjuder honom en större elkontakt.
Jan Emanuel förenar gärna nytta med nöje. Ett besök i Västervik en sommarkväll, ett bord bokat på en av stadens restauranger tillsammans med ett kompispar några båtar bort. Och såklart – den eviga möjligheten att göra affärer. Hans fastighetsaffärer på Gotland rullar på, hans gymkedja växer och öppnar på fler och fler ställen. Kan Västervik vara nästa ställe att sätta en flagga i?
– Jag insuper ju staden på ett annat sätt när jag kommer hit såhär än om jag bara skulle vara här några timmar och sitta på tråkiga möten. Jag vill göra mitt liv till ett nöje, jag tar aldrig möten som jag inte vill gå till. Jag ser inte nödvändigheten att hänga i obekväma styrelserum.
Framför allt är det fastighetsprojekten som lockar. Hans intresse och affärer inom vårdsektorn är passerade. De HVB-hem och hem för ensamkommande han tidigare ägde blev hårt kritiserade. Han själv menar att anledningen till att han slutade med vårdinvesteringar var för att engagemanget veknade.
Jan Emanuel ser staden Västervik framför sig. De kommersiella fastigheter som rymmer kontor, vind och en klädaffär på bottenplan. Vad kan man göra med en sådan?
– Kontorsdelen skulle kunna bli lägenheter. Jag vill gärna jobba i stadskärnan, i det centrala.
Det andra alternativet, att investera i råmark och bygga från grunden är enligt Jan Emanuel mer riskfyllt. Och trots titeln riskkapitalist söker han sig till tryggheten, snarare än det motsatta.
Jan Emanuel har såklart hört talas om Björn Ulvaeus fastighetsprojekt i Västervik. Men han är för ödmjuk för att gå med på jämförelsen att han är Gotlands Björn Ulvaeus. Men – affärer kan han se.
– Det finns ingenting som är bättre än konkurrens, särskilt när det gäller fastigheter. Björn är ju en cool människa och dem vill man tävla med. Han har ju satt historiska fotavtryck, inte bara genom några sköna låtar, utan också genom att han gör det här fastän han kanske inte behöver.
Det är drivkraften som Jan Emanuel syftar på. Sin egen ser han som tvådelad. Att tjäna pengar är den ena, den andra en övertygelse om att göra bra saker. Och när pengarna är intjänade kan de återinvesteras i nya välfärdsprojekt.
– Det är det fina med kapitalismen. Vissa kanske skulle säga att jag bara vill tjäna pengar för att kunna skaffa en större båt, men jag vill inte ens ha en större.
Jan Emanuel pratar om sin livslinje. Den där hans åtta år inom politiken kommer att synas om man överblickar den. Om man zoomar ut om några decennier kanske också Västervik syns där.
Förresten.
– I en ren fantasivärld kanske jag och Björn går till banken ihop. Jag söker alltid kompanjoner också.
