Drama/Komedi
Titel: Tack och förlåt
Visas på: Netflix
I rollerna: Sanna Sundqvist, Charlotta Björck, Ia Langhammer
Regi: Lisa Aschan
Speltid: 90 min
Betyg: 4
Lisa Aschan slog igenom i en tid då det var så ovanligt med kvinnliga regissörer att dessa ibland fick kvoteras fram med speciella stödpengar. Det känns avlägset men det är inte så himla länge sedan. En ny spännande generation med Gabriela Pichler, Lisa Langseth och Lisa Aschan i spetsen brakade in och vitaliserade svenskt filmliv med egensinniga, fantastiska filmer. Långfilmsdebuten "Apflickorna" (2011) av Aschan var en estetiskt stram, sammanhållen och hårdkokt klasskampshistoria, som utspelades i stalltjejsmiljö.
Nu för tiden är det tack och lov inget ovanligt med en kvinnlig regissör och nog har det börjat sätta sin prägel på utbudet. För när unga och lovande begåvningar blir lite lagom medelålders hamnar fokus ofta på generationsuppgörelser. Och ur dessa filmskapares händer får vi något annat än den vanliga fader-son-tuppningen. Lisa Aschan slog redan med sitt första bidrag i genren, mamma-dotter-skildringen "Ring mamma!" (2019), fast att föräldrar väntar hela livet på ett "tack" och barn på ett "förlåt". Inspirationen kom bland annat från "Wahlgrens värld" (!) och resultatet var både roligt, uppiggande och krävde ett par näsdukar.
Med dramakomedin "Tack och förlåt", med manus av Marie Østerbye, fortsätter Lisa Aschan att utforska såriga familjeband och det med samma lyckade formula: starka känslor, kul rollfigurer och en öm blick på oss stackars vilsna människor.
Mest synd är det kanske om den höggravida Sara vars bekväma villaliv blir omskakat i grunden när hennes skilsmässosugne make plötsligt dör. Sanna Sundqvist är perfekt som den stoiska, förbannade Sara, som ångar fram med en oväntat komiskt laddad gravidmage. Med en briljant Ia Langhammer som störig och rörande svärmor och det relativt nya humorfyndet Charlotta Björck som flummigt självutplånande storasyter blir "Tack och förlåt" en varm, rolig och mycket känslofylld upplevelse.
Lisa Aschan och resten av filmskaparna uppfinner inte hjulet på nytt här, som i "Apflickorna", men de får välkända scenarier och figurer att kännas nyanserade och fräscha i en film som lyckas skapa en oförglömlig apmamma på kuppen – och passar perfekt in i julrepertoaren.
