Liggandes på rygg, hopkurad med armar och ben så tätt in på kroppen att alltihop hade fått plats i en liten låda.
De gamla bilderna på skeletten, tagna från utgrävningar i Sadodalen i Portugal på 1960-talet, kan vara beviset för att Europas stenåldersmänniskor mumifierade sina döda i en tid långt före Egyptens balsameringar för 4 000 år sedan.
– Man har aldrig föreställt sig att stenåldersmänniskor i Europa mumifierade de döda. Det är det äldsta som har hittats, kanske i världen, säger Liv Nilsson Stutz.
Tår och fingrar ger svar
Tillsammans med Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog och forskare vid Uppsala universitet, har de gått igenom fotografier som nyligen hittades efter att ha varit försvunna. Med hjälp av ritningar och nya metoder har man senare kunnat rekonstruera hur det gick till när de döda kropparna begravdes för 8 000 år sedan. Resultatet har publicerats i European Journal of Archaeology.
– Det är lite som att göra en rättsmedicinsk undersökning. Det som var utlösande här var att vi fick tag på de gamla fotona där man kan upptäckta detaljer som inte alltid framgår på ritningar, säger Liv Nilsson Stutz.
Det är skelettets minst sagt onaturliga position som avslöjar att den behandlats och konserverats innan den fördes ner i graven. Att den har lyckats hålla sig så hoppressad med både tår och fingrar intakta tror forskarna beror på att den torkats ut och successivt dragits ihop med rep eller bandage.
– När man vet hur en kropp ruttnar och förmultnar så brukar just tår och fingrar vara de benen som ryker först. Men torkar man en kropp så torkar lederna samman och håller allt på plats. Att mumifiera en kropp går att göra med ganska enkla medel, säger Liv Nilsson Stutz.
"Upptäckten är sensationell"
De äldsta fynden av mumier som hittats gjordes i början av 1900-talet i Atacamaöknen i norra Chile, skapade av Chinchorro-folket för över 7000 år sedan. Där bestod metoderna av att ta ut alla inre organ innan kroppen fylldes med bland annat aska och djurhår. I vissa fall togs även huden bort. Som avslutning lindades mumierna in i vass och en mask av lera placerades över ansiktet.
Bilderna från gravarna i Portugal vittnar om en mer naturlig mumifieringsprocess, men var resterna från skelettet tog vägen på 1960-talet är dock fortfarande ett mysterium. Liv Nilsson Stutz tror att de förmodligen finns någonstans på nationalmuseet i Lissabon.
– Men upptäckten är sensationell då det innebär att det kanske finns fler sådana här i Europa, man har bara inte sett det för att man inte har letat.
