Oj, oj oj! Vad ska man skriva? Superlativerna räcker inte till för att beskriva Metallicas spelning på Sonisphere i Hultsfred.
Jag skriver fantastiskt! Enastående! Makalöst! Oj, oj oj vad Metallica är bra!

Tidningen tar tusentals bilder varje festival. Alla får givetvis inte plats i tidningen. Men vi vill gärna visa upp några, utöver de som redan varit med. Andra tål att ses en gång till.

Rockparty i samarbete med Vimmerby Tidning kunde stolt presentera ”If the kids are united” – Hultsfredsfestivalen för alla under 13 år.

Årets festival är en dag längre än tidigare år. Men kompisarna Jennifer Eriksson och Matilda Areskoug från Stockholm utnyttjade inte den nyheten. De gav upp i förtid.

• Det är såååå mycket bättre kvalité på storbildsskärmarna vid Pampas och Hawaii i år. De behövs. För när publikhavet är stort ser man inte mycket av artisterna annars.

Ständigt fortsatte människor att strömma till Hultsfreds största scen Hawaii. Mando Diao som är ett av Sveriges mest kända band utomlands började konserten med en rivstart av både svängig och rytmisk rock.

När pop/rockbandet The Sounds skulle spela, trängdes publiken runt Pampas så långt man kunde se.

De borde ha stått på Pampas, Martin Westerstrands senaste band Lillasyster. Som direkt följd av att Atlantisscenen i år tagits bort har ett knippe halvstora band skohornats in i teaterladan.

På fredagsnatten uppenbarade sig Jason Diakité, även känd som Timbuktu, på Hawaiiscenen som den enorma festivalfavorit han och bandet Damn blivit. Redan tidigare år har de varit ett fenomenalt manskap, men det är först i år som ren eufori infinner sig..

Studentikosa busungar med koncentrationssvårigheter? Mjuk-anarkistiska lekledare med smak för instrumental synthmusik? Fantastiska? Hemska?

Kanske var publiken endast där för att höra svennebanan hitten.
Första gången jag hörde att Promoe (Nils Edh) skulle spela på Hultsfreds största scen blev jag uppriktigt sagt förvånad. Själv har jag aldrig varit något större fan till mannen som skrev den irriterande sommarplågan ”Svennebanan”. Den här låten blev en superhit när den kom ut 2009 och är minst sagt en låt som man ”får på hjärnan”.

I skarp kontrast till Slagsmålsklubbens spontana gladpop på Pampasscenen visade Joakim Thåström upp en bit sin mörka ljudvärld ett par timmar senare, som festivalens sista spelning.

De vill fungera som ett extra öga på campingen under dygnets mörka timmar.
I år har Tjejjouren utvecklat sitt engagemang på festivalen till att omfatta även nattvandring.

Under fredagsförmiddagen anordnades försök till världsrekord på campingen. Ett annorlunda sådant, nämligen världens längsta sked.

På campingen får deltagarna varje dag delta i Dodgeballmatcher. Under lördagen anordnades dessutom ett försök till världsrekord.

Hört talas om flashmob?
Inte jag heller, förrän helt nyligen. Min första bekantskap med en flashmob blev en fem minuter lång krambrottning.

Smålandsrullen är synonymt med festivalkäk och därför blev många besökare förfärade i fjol då Byfolket inte var på plats. Nu är de äntligen tillbaka igen.

Alla festivalbesökare har chans att bli uttagna till SMS-SM genom att helt enkelt skriva ett SMS på 160 tecken på så kort tid som möjligt.

Ifall Sonic Syndicates namn på sin andra platta (Only Inhuman) är en ordlek med The Killers ”Human” har jag ingen aning om men tanken är lite rolig. Sonic Syndicate är ett av Sveriges bästa metalband och de tar stundom den, för många, svårförståliga musikstilen till nya höjder.

Ungefär tio minuter försenade stiger det lätt hypade bandet Hatcham Social upp på scenen i Stora Dans. Tyvärr är det inte så många av årets festivalbesökare som har hittat hit.

Det var svårt att inte bli på glatt humör av Lisa Bouviers studsande fram och tillbaka på scenen.
Till allas förvåning började bandet The Pop Messengers att spela utan sin stjärna Lisa Bouvier. Publiken stod dock tålmodigt kvar och väntade tills en rödgul energiraket plötsligt kom inhoppande på scenen.

Ibland räcker snabba intelligenta texter och en energisk scennärvaro inte riktigt till.
Det intensiva bandet Mohammed Ali intog Rookiescenen på torsdagskvällen, med en liten publik och dåliga rökmaskiner.

Det Svenska trash metal bandet ColdTears från Åstol gjorde sin första spelning på Hultsfred och det var många huvuden som skakades snurriga i den Headbangande publiken. För de som inte gillar metall och avskyr att inte höra ett ord av vad sångaren sjunger var detta inte en konsert att rekommendera.

Spelningen på Pampasscenen förra året var tydligen inte tillräckligt för Ångebandet Takida, och i år fick de den otacksamma uppgiften att ta över största scenen efter monumentala The Killers. Att följa upp en sådan uppvisning gjorde de onekligen ett hästjobb med, och lyckades med diverse imaginära brottargrepp få Hultsfredspubliken på fall.

Adrenalinet pumpade när medlemmarna i lokalbandet Monark X kom av Rookiescenen.
– Det här var vårt absolut roligaste gig hittills, säger Jocke Jönsson.

För första gången på en svensk festival hade Atlantas Ludracris och hans manskap Disturbing Tha Peace mycket att bevisa, men med ett partyhungrig pubik som promenerat direkt från The Killers enorma spelning behövde hans DJ Jay Cee (inte att blanda ihop med rapparen Jaz Z) bara kicka igång sina skivspelare så var saken biff.

Man kan inte säga annat än att musiken var fantastisk, genomförandet stilfullt och stämningen på topp, när det alternativa rock bandet The Killers stod på Hawaiis stora scen.

Förra året besökte Petra och Stephanie från Kinna i Västergötland Arvikafestivalen. Av en slump började de byta grejer med folk och nu är de på Hultsfred för att byta fler grejer med besökarna.

Det slängs så sjukt mycket mat på festivalen.
Och mer skulle hamna i papperskorgen om inte Paulina Munoz-Olsö, Pernilla Jonsson och Jonas Larsson från Lindesberg åt rester de hittar.

Det vore lögn att säga att konserten var något annat än magisk!
Det blev en mysig början på Anna Ternheims konsert när hon öppnade upp med den sköna singeln ”Shoreline” från 2005. I samma ögonblick som hon började sjunga, flög armar upp i luften för att vevas i takt med musiken.