Den tidigare chefen vid Kinda kultur-och fritidsförvaltning och majoren vid A1 i Linköping Jerker Carlsson har avlidit i en ålder av 71 år. Han var tillsammans med hustru Dordi bosatt i Dansbo i Horns socken. Närmast sörjande är förutom Dordi barnen Ulrika, Cecilia och Carl Johan med familjer samt broder brodern Stefan med familj.
Den 8 mars var en stilla, men kylig vårmorgon. Solen värmde upp de frusna trädtopparna mot skogen. Där bakom skogen bor sedan många decennier Jerker i Dansbo. Denna morgon förändrades balansen i grannskapet chockartat och för alltid – Jerker hade lämnat oss. Det kändes tungt att meddela detta sorgebud till sockenbor.
Jerker var en viktig länk för många av oss i vardagen. Han hade alltid en hjälpande hand. Hans kloka synpunkter, hans osjälviska och diplomatiska sätt att hantera uppkomna problem har betytt mycket. Vi förstår ännu inte hur stor saknaden efter honom kommer att bli.
Exempel på Jerkers engagemang kring frågor, som vi känner tacksamhet över, är asfalteringen av väg 661, fortsatt drift av Stångågårdens kök och försäljningen av Dalkulla i Kisa.
Jerkers genuina intresse för, kunskap och forskning om hembygden har gjort ett stort avtryck i bygdens historia och kommer att ha ett viktigt framtida värde.
Vi är många som fått ta del av hans välplanerade kulturguidningar och fängslande föreläsningar – om allt från Nils Dacke till bygdens nutidshistoria.
Som vardagsnära vänner delade vi nu Jerkers glädje över goda hälsodata och bra konvalescens efter en äntligen lyckad fotoperation. Att efter många års besvär åter kunna röra sig i skog och mark var ett givet mål för den scout han var i själ och hjärta.
Själv såg han också med entusiasm fram emot att kunna få fortsätta sitt arbete i Södra Kinda Bygdegille och sina uppskattade natur- och kulturvandringar. Han sökte och sammanställde alltid ny kunskap som kunde belysa bygdens utveckling – just nu hade han fokus på bland annat skogsbolaget Edsvalla bruks etablering i Horn och dess koppling till Kinda kanal. Allt ingick som självklara moment i hans framtidskalender.
I den lilla vardagen var Jerker fiskekompisen på sjön Täftlången. I denna stilla insjö nedanför Dansbo fanns gubbarnas ”oas”. Där fördes samtal om stort och smått – alltid utvecklande och givande – och förstås kaffetermos med fikabröd från hustru Dordi.
Även vedkapning och soptömning utefter Kindaleden blev till trevliga stunder. Vi fick lära oss att bränna tjära, som bland annat blev till sårvård för våra får.
Det finns ett gammalt talesätt i vår bygd: "Han var för god för att få leva." Det är så vi känner i vår saknad efter vår uppskattade vän Jerker. Han lämnar ett ljust minne efter sig!