Social isolering, det mår vi inte så bra av. Vi behöver hålla kontakten även om det blir med telefon, mail, Zoom eller Facetime.
Min moster, 88 år, är ute och går med en väninna de flesta dagar. De bor på landet och går på småvägar med minimalt med biltrafik så där går de på var sin sida av vägen. “Då kan vi prata när vi går jämsides” säger moster. Bra, tänker jag. Ett sätt att hålla humöret uppe.
En annan av mina mostrar är van vid ett rikt socialt liv i stan, med föreningsmöten, teaterbesök och allt annat man hinner med som pensionär. Hon är änka och saknar så klart sina vänner nu, även om de talas vid i telefon. “Men ingen har något att berätta, för alla är isolerade hemma. Det blir så enahanda. Vi bara pratar om corona” säger hon. Och hon och jag, vi pratar förstås också om corona.
Nu ska jag tipsa dig om något annat som du kan ägna dig åt i dessa tider, du som lämnat arbetslivet bakom dig. En uppmaning om något som jag tycker att alla borde göra.
Någon dag, när du gjort allt det där du ska och funderar på vad du ska hitta på, då tar du fram kartongen eller albumet med gamla fotografier. De svartvita från ungdomen. Eller om du har gamla släktalbum med äldre porträttfotografier.
Du vet ju fortfarande vilka de är, men nästa generation kommer inte att veta. Så skriv namn på baksidan av fotografierna, du som kommer ihåg. Det kommer att ta en stund och kan bli ett projekt som sysselsätter dig mer än en eftermiddag.
Det är meningsfullt, roligt och intressant. Jag lovar. Och en god gärning för framtiden.
Själv gjorde jag detta tillsammans med en faster för några år sedan. Tillsammans kom vi ihåg mer.
Ett foto var konfirmationsfotografiet från min farmor från 1904. Massor med ungdomar satt uppradade utanför kyrkan med prästen i mitten. Ja, ni vet hur sådana bilder ser ut.
Ansiktena var små och det var svårt att se vem som är min farmor. Min faster trodde på en av flickorna i vänstra kanten. Jag fotograferade av konfirmationsfotot och sedan kunde vi zooma in på den bilden i mobilen. Visst var det farmor som satt där, tredje från vänster. Lätt att känna igen, skärpan i det gamla fotografiet var knivskarp.
Med modern teknik till hjälp kunde vi lösa det som inte gått att klura ut på annat sätt.
Har du fotografier där du inte alls känner igen de fotograferade, så ta en bild med mobilen och skicka till din syster, kanske hon vet. Ett bra sätt att hjälpas åt och att prata om något annat än corona.