Ja, så smakar och doftar nog det allra bästa av sommaren om jag får välja. Just nu längtar jag så mycket efter lunchen på midsommarafton att smaklökarna nästan slår kullerbyttor. Varm potatis, gräslök – för första gången från egna växthuset –, gul lök, ägg, gräddfil och så det salta stinget från sillen. Det är så gott. Så mycket sommar!
Och det är som att startskottet går nu, trots att vi har fått en strålande försmak under maj. Det är dags att gå ner i varv, fullt tillåtet att bara ligga på bryggan eller i hängmattan med en bok eller tidning. Corren Bostad till exempel. För visst lever vi som vi lär och tar det lite lugnare på redaktionen också, men vi kommer ut hela sommaren. Tidningen blir en liten smula tunnare under några veckor, och krönikorna, experterna och täppan tar semester ett tag, men reportagen kommer du att kunna läsa i lugn och ro under hela semestern. I augusti växlar vi upp igen, med fullmatade tjocka nummer.
Tills vi ses här i krönikan igen vill jag passa på att tacka för alla tips och tillrop ni kommit med under året. Det är en ynnest, ja ett hedersuppdrag, att få besöka alla hem och göra reportage. Fortsätt att höra av er!
Med några rader som jag skrev en midsommarmorgon för några år sedan önskar jag en riktigt skön ledighet, full av goda smaker och dofter!
”Välkommen till världen, lilla vän!”
Var det så hon sa? koltrastmamman som så ömt pysslade om sin lilla koltrastunge i boet.
Jag betraktade dem en stund i lugn och ro. Ungen var alldeles nykläckt. Pigg, nyfiken och hungrig förstås.
”Var inte rädd”, fortsatte fågelmamman säkert, ”det är midsommar. Då får människorna plötsligt sommarfnatt. De fäster lövruskor på en hög stång och hänger dit blomsterprydda kransar.”
”Sedan tar de varandra i händerna och börjar dansa. De tjoar och skuttar och låtsas att de är spelemän med fioler och trumpeter i händerna, eller små grodor utan svansar som hoppar i ring efter varandra.”
”Till sist tar de varandra under armarna och kastar sig in mot stången, bara för att kravla sig upp och göra samma sak åt andra hållet. Då är de prästens lilla kråka.”
”Var inte rädd lilla vän”, upprepade hon säkert, ”så här gör människorna varje år, och de har så roligt.”
Och när skymningen faller över fågelboet, då hoppas jag att koltrastmamman flyger ner till borden där människorna har festat hela dagen. Att hon hittar en kvarbliven jordgubbe med socker och grädde på och att hon flyger tillbaka upp till boet och petar ner den i sin nyfikna unges öppna gap.
Så att den nyfödde inte bara får se och höra alla härliga traditioner, utan också känna den fina smaken av sommar.
Glad midsommar!