Kanske ska vi lägga i en högre växel nu? - Vimmerby Tidning - Kanske ska vi lägga i en högre växel nu?
Mitt perspektiv - Micael Glennfalk

Kanske ska vi lägga i en högre växel nu?

30. januari 2017 06:00

Året är 2010.

Tiotusentals svenska ungdomar, många från vår region, vallfärdar till Norge för att arbeta. Det konstaterades att var tionde Oslo-bo var svensk.

Här hemma blev det inga svar på jobbannonserna. Istället blev företag och offentlig sektor uppringda av bemanningsföretag.

”Vi har de ni letar efter, det går bra att hyra dem!”

Effekten blev stor i kostnadsbudgeten. Företagen anpassade sig i systemet och fann att om man först bemannade med bemanningsföretag, därefter provanställning och slutligen anställning – så innebar det att chansen ökade att få ”rätt folk”. Offentlig sektor däremot, där blev det till att hyra in medarbetare till dubbel kostnad.

Norge fortsatte att klara krisen i världsekonomin på ett strålande sätt, ekonomin smörjdes med nordsjöolja och rekryteringen i Sverige var lätt.

Statistiska Centralbyrån (SCB) konstaterade 2013 att antalet gränspendlare från Sverige och Danmark till Norge fördubblats på tio år. Särskilt utbredd var den i åldern 16-29 år, d.v.s. unga människor i produktiv ålder.

Sedan skriver vi 2015, något var på väg att hända. Sveriges Television berättade om Hanna Andersson, 22 år, som återvände till Åmål från Oslo. Arbetsmarknaden hade blivit tuffare i Norge, lönerna lägre. Var femte ung i Oslo var från Sverige fortfarande men trenden var dalande. Det låga oljepriset var på väg att slå igenom också på arbetsmarknaden och samtidigt gick det uppåt i gamla Svedala.

Nu är vi framme vid dagens datum – och hoppet om att vi ska få hem våra unga från grannlandet ökar. Och pendeln sägs vara på väg tillbaka.

Men hur går det då med lönerna, får man mer betalt i Sverige nu? Funderade på det när jag såg en annons från ett bemanningsföretag som såg ut så här:

”Just nu har vi duktiga kandidater som är: Leg. Läkare, Allmänläkare, Ögonspecialister, Sjuksköterskor, Barnmorskor, Specialister, Mekaniker, Grävmaskinförare, Elektriker, Rörläggare, Golvläggare, Snickare, Ingenjörer, Kockar, Servitörer, Ekonomikonsulter, IT-konsulter, Utvecklare, support.”

Så hyr-systemet lever fortfarande i högsta välmåga. Hur klarar offentlig sektor detta? Flera tusenlappar mer i lön till sjuksköterskan som hyrs in, än till sjuksköterskan som man har anställt?

Sveriges Kommuner och Landstings presidie har varit ute i media i veckan och slagit fast att landstingen ska klara sig utan hyrfolk senast 1 januari 2019.

Om strategin offentliggörs (för man har inte sagt hur...) och den är framgångsrik behöver också kommunerna tillämpa den; här är det hyrfolk inne i olika verksamheter och kompetensbristen är stor.

Men... kanske där det systemväxling på gång. Är sötebrödsdagarna över för de som hyr ut sig? En än så länge opublicerad strategi tror jag inte räcker. Kompetensbristen måste åtgärdas, fler utbildningsplatser framförallt ute i kommunerna. Campus och högskoleplatser lokalt är extremt viktigt, ungdomar och ”äldre yngre” måste få chans att skaffa sig en utbildning på hemorten. De gamla yrkesskolorna gav jobb direkt, gör alla gymnasieprogrammen det…? Svaret är oftast nej, och därför måste Campus utvecklas och högskolorna måste bidra till detta.

 Kanske vi ska lägga i en högre växel nu när ungdomarna är på väg hem från Norge…?

Lägg till kommentar