Inte ens ett rep att hänga sig med håller... - Vimmerby Tidning - Inte ens ett rep att hänga sig med håller...
Mitt perspektiv - Micael Glennfalk

Inte ens ett rep att hänga sig med håller...

2. januari 2017 06:00

”Ingen kan någonting längre! Vi är ett helt land där folk är upptagna med att äta lunch!”

Järnvägsarbetaren Ove (Rolf Lassgård) i den svenska succéfilmen ”En man som heter Ove” pekar i all sin tjurighet på något väldigt väsentligt. Folk kan ingenting längre. Inget är längre kvalitet. Ingen har längre någon kunskap.

Typiskt är när Ove kommer till affären för att klaga på att repet han skulle hänga sig med gick sönder. Inte ens ett rep håller tillräcklig kvalité…

Mycket verkar vara gjort för att användas en gång. Att få något reparerat är inte lönt; startavgift, zonavgift, inställelseavgift… reparationen är uppe i tusenlappen innan någon ens börjat reparera. Och ofta blir resultatet; det går inte reparera. Man kan inte. Kunskapen räcker inte.

De som står i dagens affärer ska lära sig kassaapparaten, produkterna ska kunden kunna själv. Och ofta är det så att kunden tar upp telefonen och kontaktar den nya expediten; Google.

Okunskapen har byggts upp i skolan. Ingen är specialist där längre. Förr fanns det lärare som bara undervisade i ett enda ämne. Specialister. Idag ska de undervisa i flera, och bara ha allmänna kunskaper i vart och ett. Rektorn kan till och med ha ett annat yrke…

Professorn och författaren Inger Enkvist beskriver den succesiva kunskapsutarmningen i boken ”Svenska skolreformer 1962-1985”, som utkom i våras. Bakom boken står ett omfattande forskningsprojekt, där de lagar som styr skolan studerats. Förfallet tog sin börjat i skolreformen 1962 (grundskolereformen) och har bara fortsatt. Det individuella kunskapskravet har utarmats, enligt professorn.

I ”Ring P1” i veckan slog en lyssnare huvudet på spiken när han konstaterade: ”Ingen kan något i skolan. Inte eleven, inte läraren, inte rektorn. Kunskapskraven har ersatts av grupparbete och social gemenskap. Läraren är inte längre lärare utan… mentor…”

Och han fortsatte: ”Titta i affärerna, det genomsyrar hela samhället. Man kan inget där heller, ingen kan något, till och med den som ska kunna något på en specialaffär, kan inget.”

Vi kan lägga till föräldrarna. När de kramat färdigt allt och alla på jobbet och berömt varandra i femton minuter, ska de hämta barnen. Men istället för att läsa läxor ska de till träningen, till after-noon-thé hos kompisen eller kanske bara ”chilla lite” egentid efter dagens arbete, i väntan på Linas matkasse eller take away från thai-krogen… Tillfälle med umgänge med barnen ges vid klädinköpen, mamma och pappa ska ju ha samma klädstil som sin ”kompis”, tonåringen... Förebilder? Läxhjälp? Undervisning till samhällsmedborgare? Barnen är helt utlämnade till att själv efter bästa förmåga försöka lära sig något. Kanske lokal geografi via Pokemon.

Det är upplysande att analysera Ove. När Ove skulle slänga sig för tåget i sorg efter sin bortgångna hustru ramlade en annan man på rälsen. Bara Ove ingrep, några var paralyserade, en tog bilder med sin mobiltelefon…

Ordning och reda är viktigt för ordningsmannen Ove: ”Ambulansen får fan inte köra in på gården” viskar han där han ligger på asfalten med sin hjärtinfarkt, och när han dikterar sin framtida begravning blir det traditionsenligt: ”Det ska vara i en kyrka som det ska… inte något tjafs med nån aska som ska spridas för vinden…”

Det kan ha varit bättre förr. Jag vet inte. I så fall före 1962. Före grundskolereformen då det fanns folkskola, realskola och gymnasieskola och där ingen någonsin gick vidare till högre utbildning utan att ha klarat kunskapskraven. Och godkänt betyg i ”Uppförande och Ordning”.

Professor Enkvist skriver i Dagens Industri 10 juni 2016: ”Sverige har genomfört ett dyrbart ideologiskt fullskaleexperiment med sina barn och unga… och det har inte slagit bra ut. Alla har förlorat, inte minst de svaga eleverna… Ett problem när vi vill förbättra resultaten är att dagens politiker, lärare, rektorer och lärarutbildare själva är produkter av grundskolan och har svårt att ifrågasätta den så grundligt som det skulle behövas.”

Hennes lösning är: Ämneslärare med djupa kunskaper, elever ska inte placeras i högre klasser utan tillräckliga förkunskaper, slutexamen i grundskolan och minskat politiskt inflytande över skolan.

Så… Ove, som har svårt med ”vitskjortorna”, har kanske en och annan poäng?

Gott Nytt År alla läsare!

 

 

Kategorier

Skolan | Handel | Service

Lägg till kommentar