Mitt perspektiv - Micael Glennfalk - Vimmerby Tidning - November 2017
Mitt perspektiv - Micael Glennfalk

Den goda myllan i Vimmerby!

27. november 2017 06:00

Att läsa in allt material om kandidaterna till EY Entrepreneur of the Year är lika roligt som att dyka ned i ett bollhav på barnens Ikea; en fantastiskt mängd framgångssagor att omge sig med.

Jag fick äran att dela ut några av priserna vid regiongalan i Växjö i veckan, bland annat Årets kvinnliga stjärnskott till Carin Magg, Tranås, en framgångsrik kvinna 60+, som har ett förflutet som skolledare i Vimmerby. Hon har under några få år (därav stjärnskottstatus) byggt upp företaget TUC Sweden AB, som blivit ett av de ledande i Sverige på yrkeshögskoleutbildningar. Sådana som söks av Campus i hela Sverige. Hon har i särklass bäst ”hit rate” och kommunerna står i kö för att få filialer till hennes företag till sig.

Tyvärr tappade vi denna entreprenör i Vimmerby i början av 2000-talet, hon kunde inte blomma ut i Vimmerby utan det blev istället i Tranås. Men definitivt skulle hennes kunskaper behövas för att dra in KY-utbildningar till kommunen och regionen. Varför inte kontakta henne?

När jag åkte hem från Växjö slog mig tanken; hur många framgångsrika människor har inte fostrats i den goda myllan i Vimmerby? Inom idrotten, inom företagsvärlden, inom organisationsvärlden?

Nutida storheter som Kossovare Asslani (fotboll) och Jesper Svensson (bowling) föregicks av exempelvis Tomas Rundqvist (ishockey). Kulturellt; Astrid Lindgren givetvis, men också Torgny Lindgren som startade sitt författarskap under Vimmerbyåren, och inte att förglömma Elsa Maria Otto (gift Hazard). Ännu längre tillbaka lär Stig Grybe (skådespelare) bott en tid som barn i Vimmerby. I företagsvärlden lär Carl-Henric Svanberg, tidigare Ericsson och nu ordförande i internationella storbolag ha en tid i Gullringen bakom sig. Minnesgoda kan säkert hitta fler Vimmerbybor med stora personliga framgångar i bagaget. (Varför inte skicka in dina förslag och motiveringar till tidningens insändarsida?)

Mångåriga fabrikören Sven Hjelte sa till mig en gång när jag som kommunalråd besökte honom på Svensk Tryckgjutning; ”Micael, där du ser byggkranar, där sker utveckling!”. Så sant som det är sagt! Därför är det extra roligt att Östra Ceos blev ett så framgångsrikt företagsområde. Pessimisterna i vårt samhälle samlade sig naturligtvis och spottade och fräste om satsningen på industriområden, och nu när Östra Ceos är fyllt är det ingen som gör en pudel, istället förflyttar man sig till Krönsmon och spottar på det området istället. Bittert? Nej, historien kommer (säkert snabbare än man tror) att ge Krönsmon upprättelse och pessimisterna får leta efter något nytt att kritisera. Sven och alla andra optimister har rätt; det är byggkranar, idéer och visioner som bygger ett samhälle och Vimmerby är nu inne i ett flyt som vi ska försöka behålla så länge vi kan. Det är sagolikt vilket drag det är i alla storlekar av Vimmerbyföretag just nu; om det ensamt är myllan i Vimmerbybygden låter jag vara osagt, men den är onekligen god att växa i. För hantverksföretagen har givetvis Astrid Lindgrens Värld stora expansion betydelse.

Det är roligt med positivitet och framgångar. Och det är extra roligt när det sker på hemmaplan. Vimmerbys politiska ledning och medarbetare skördar nu framgångar genom att få god ordning på driften. Tidigare har verksamheten i Vimmerby kostat 50 Mnkr mer än jämförbara kommuner (socialen stod för största underskotten), idag har de samlade verksamheterna lyckats få ned det till 4-5 Mnkr. Mycket bra jobbat! Överskottet från skattehöjningen som gjordes ska komma investeringarna till del, inte driften. Genom att klara driften inom budget kan kommunen fortsätta investera och utvecklas, inte minst inom fritid, föreningsliv och kultur. Så det är bara att gratulera alla goda krafter i kommunkoncernen till ett bra arbete!

Framgångar för entreprenörer, företagare, idrottare och politiker inspirerar andra. Därför är det viktigt att lyfta fram de framgångar som görs så utvecklingen går framåt. Låt oss bli extra bra på det i Vimmerby!

Entreprenörsskap - på flera plan

20. november 2017 06:00

Turistbolaget i Vimmerby hade säsongssummering häromkvällen. En fullsatt Rådhussal fick till sig statistik för den gångna säsongen, plus några berättelser.

Jag funderade på lite annat när jag satt där, nämligen entreprenörskap.

Dessa fantastiska människor med alla sina fantastiska idéer. Ingemar Eklund var där, minnesgoda minns säkert hans arbete med Nöjespumpen i Södra Vi och hur han byggde upp det till ett stort småländskt danspalats. Rein Soowik satt där, en av de inspirerande grundarna till Sagobyn och ALV. Kjell och Helene Svensson i Virum som kom på att man kunde göra en älgpark med kvalité mitt ute i skogen, som folk vallfärdar till från när och fjärran. Här fanns också Annelie Svensson på Eriksgården, som ensam skapat ett besöksmål där man skräddarsyr upplevelsen i naturen med hjälp av ardennerhästar. Och många, många fler, listan kan göras lång. Så var också turistbolagets ordförande, Kristina Alsér, mäkta imponerad när hon hälsade alla välkomna. Det kändes faktiskt stort att sitta där med så många idéburna människor, unga, nystartade som gamla, erfarna, alla med förmågan att göra verklighet av sina tankar.  Besöksnäringen är verkligen en välsignelse för en kommun som Vimmerby.

 

Ett annat möte var i torsdags kväll, Sparbanksstiftelsen och Vimmerby Sparbanks stora kundevent. Det gav mig många tankar och funderingar. En av talarna var Tareq Taylor och han trollband oss 100-talet besökare fullständigt i drygt en timma. Ett strålande föredrag med inslag av stand up, så den kollektiva känslan växlade från uppslupen till eftertänksam. Ett av de bästa föredragen jag hört på flera år.

Tareq, nyligen vinnare av Kockarnas Kamp (TV4) där han nu rankas som Sveriges bästa kock, buntade ihop alla dieter i en hög och la dem i soppåsen.

”Ät mat du lagat själv eller mat på en restaurang där allt är lagat från grunden, och din kropp ställer in sig på rätt vikt” var hans budskap. Han berättade hur han själv blivit sjuk av dålig, processad industrimat, steril och tom på näring, men rik på tillsatser. Hans budskap var klockrent, även om större delen av hans föredrag handlade om hans egen spännande livsresa. Mycket givande.

 

Denna vecka åker jag på mitt tredje möte, i egenskap av ordförande i den regionala entreprenörsjuryn. I morgon tisdag utser vi de bästa entreprenörerna i Småland, Östergötland och Sörmland i EY:s stora tävling Entrepreneur of the Year. Det sker i Växjö vid en stor galaföreställning och det är duktiga entreprenörer som skapat mängder av jobb som självklart ska prisas. Själva tar de med sig priserna hem och prisar sina goda medarbetare, ingen klarar sig ensam utan behöver duktiga medarbetare. Ni lär få läsa om pristagarna i tidningen framöver. Det är fantastiskt givande att ta del av deras framgångshistoria.

 

Sist: Fixartjänsten ska tillbaka i Vimmerby. Av princip anser jag att det offentliga inte ska göra sådant som det privata näringslivet i konkurrens gör både bättre och billigare. Men med fixartjänsten är det annorlunda; det är små jobb hos en utsatt grupp; ålderdomssvaga som behöver hjälp med en tavla, julsaker från vinden, byta gardiner etc. Jag ser inte som troligt att privata marknaden kan göra just detta till en rimlig kostnad. I princip är det anhöriga som hjälpt till med detta tidigare, men alla har inte anhöriga nära. Städuppdrag får fixartjänsten inte ta.

Så därför är det bra att majoriteten igen inför denna tjänst av enkla sysslor under kommunalt paraply. Det borde inte orsaka något ramaskri i näringslivet.

Kommer SD gå fram lokalt 2018?

13. november 2017 06:00

Kommer SD gå fram lokalt i valet 2018?

Partiet har sin förmåga personifierad i Jimmie Åkesson, sin hjärtefråga i stopp av invandring – men lokalt?

Nationellt breddar man sig i olika frågor, kämpar mot rötäggen i partiet, kämpar mot rasisterna och de partimedlemmar som på olika sätt skapar rubriker man inte vill förknippas med.

I Vimmerby är ledamöterna i fullmäktige oense, en del uteblir från möten.

De som är aktiva försöker göra en fråga av varje artikel som publiceras i lokaltidningen. Det är ett grundrecept på populism, och populister brukar en väljarkår kunna avslöja.

I Vimmerby är SD ett tomt parti, ett parti representerat varje vecka på insändarsidan i lokaltidningen där man plockar upp en fråga (tidningsartikel) där man kan ana en kritik mot kommunen, och försöker göra den till sin. Varje inlägg innehåller begrepp som ”när ska kommunen sluta motarbeta vanligt folk” – precis som om vanligt folk tror att kommunen är en ond organisation, driven av onda politiker med onda avsikter.

Vanligt folk har valt dessa politiker. Skulle vanligt folk vara så vrickade att man väljer så fel att enbart fyra av 49 ledamöter utgörs av Sverigedemokrater…?

Nej, ska SD leva upp till en någorlunda nivå måste man komma fram med egna lokala förslag som inte bara rör invandringen, utan också skola, omsorg och samhällsbygge. Att enbart vara emot är inte tillräckligt för att få röster, man behöver vara för något också. Man kan förhålla sig negativ till andras förslag, självklart. Men kopplar man inte till ett eget förslag har man inte trovärdighet.

Lokalt har SD knappast möjlighet att ta fler röster, man är genomskådad, utan ökar man så är det att folk tar samma valsedel i alla tre valen.

Skulle det visa sig att SD tappar lokala mandat, då kan det öppna för en Allians-majoritet igen i Vimmerby. Om centern och moderaterna kommer överens vill säga. Det senare är långt ifrån troligt idag, då samarbetet (s)+(m), fungerar bra. Oaktat om de tar bra beslut eller inte, så har de ett fungerande samarbete och lugn och harmoni i majoriteten. Till skillnad mot senaste allians-samarbetet. Vi går ett spännande val till mötes!

Nu till frågan om våra järnvägar. I Vimmerby, Hultsfred, Västervik och Kinda vill alla ha en investering i de regionala järnvägsspåren. Men argumenteringen sker inom partierna, inte mellan partierna. Centerns Trafikordförande i Linköping är emot Stångådals- och Tjustbanorna medan centerpartister lokalt är för en upprustning. Samma gäller socialdemokraterna; den socialdemokratiska ledningen i Linköping går ur Infrastrukturkansliet (som kommunalrådet Paul Lindwall (m) en gång gick med i) vilket medför besvikelse hos (s) i regionen Vimmerby-Hultsfred.

Jag har tidigare påpekat att polariseringen i Sverige inte längre sker mellan blocken (undantaget SD som alla vill distansera sig ifrån) utan mellan storstad och landsbygd. Det är mer kamp inom partierna, lokalt mot nationellt, än mellan partierna. Det är till stor nackdel för hela nationen.

Nej, pengar till Stångådals- och Tjustbanorna blir inte en lokal valfråga i Kalmar län, däremot en lokal diskussion i Linköping och Östergötland. Och det finns politiker i Östergötland som vill förändra den negativa inställningen. Att lämna Infrastrukturkansliet, där man är en ändstation och knutpunkt på sträckan Kalmar-Linköping och behöver matartrafik till stambanan, är under all kritik. Det visar tydligt att man inte vill vara ett centrum också för Vimmerby och Västervik, vilket nog måste beklagas av universitet, sjukhus och handel i Linköping.

Tiggeri är inte en del i ett socialt skyddsnät

6. november 2017 06:00

”Det får inte vara förbjudet att vara fattig”. Det är ofta socialdemokraters svar på varför man inte vill förbjuda tiggeriet. Moderaterna bemöter det med ”Det är inte genom tiggeri vi löser fattigdomen i Sverige”. Man anser därför att tiggeriet bör förbjudas nationellt.

Vad tänker vi på, alla vi som då och då lägger en slant i muggen hos tiggaren. Vårt eget samvete? Känner vi oss bättre? Eller tror vi att tiggaren själv och dennes familj får det bättre i sitt hemland? Jag tror många lägger slanten för att de tror att den på något sätt ska göra nytta för just den personen som sitter där.

Det är via socialtjänsten som vi i Sverige ser till att ingen lever fattigt, i relativ bemärkelse. Vi har i många kommuner löst problemet med uteliggare genom intensivt arbete från socialtjänsten. Där finns också minimibelopp som betalas ut till behövande. Det finns dock, vad jag vet, inga tiggare som registrerar sig med namn och personnummer till socialtjänstens försörjningsstöd. Man måste undra varför? Det är ju där skyddsnätet finns.

En förklaring kan vara att tiggeriet är en kommersiell väg för många att tjäna sitt uppehälle, sitt dagliga bröd. Man väljer helt enkelt detta (i den mån man kan välja) istället förr att gå till socialen med sin identitet. I november 2015 uppskattades antalet utsatta EU-medborgare, som är här för att tigga, till cirka 4 700 personer. Många av de som tigger i Sverige kommer från Rumänien och Bulgarien, länder där det råder stor fattigdom och social utsatthet. Att tigga är varken en väg ur fattigdom eller utanförskap, hävdar moderaterna nu när man vill införa ett nationellt förbud. Och det är ju riktigt; att medge tiggeri är att underkänna de sociala skyddsnät som finns i Sverige och borde finnas i hela EU.

Polisen tror att det finns grupper av tiggare som styrs av kriminella ligor. Tiggarna utnyttjas också till prostitution. För de som kommer till Sverige för att tigga innebär det att leva under mycket svåra förhållanden långt utanför samhällets kontrollmekanismer och skyddsnät. Givetvis är det inte så vi ska bekämpa fattigdom vare sig i Sverige eller i Europa. Personligen kan jag tycka det är enormt tragisk att se dessa tiggare, att försöka förstå deras livssituation och känna stor empati, men att resa Europa runt och tigga är inte lösningen ur deras fattigdom. Den måste hanteras på annat sätt.

Slutligen en uppföljning på Mitt Perspektiv förra veckan.

Företag och medborgare betalar allt mer för det polis- och väktarskydd medborgarna behöver. Staten har konsekvent minskat sina polisiära insatser. Under 2016 köpte kommunerna in väktare och ordningsvakter för drygt 1 miljard kronor. Det är en ökning med 50 procent sedan 2015, rapporterar tidningen Dagens Samhälle. Sveriges kommuner och landsting (SKL) påpekar allvaret i att kommunerna själva måste täcka upp för ordningsmakten med kommunala skattepengar, när man redan betalat detta via statsskatten. Kommunerna får medhåll av företagarna, allt fler får sätta jalusier i fönstren för nattliga inbrott, allt fler får anlita väktare.

Nu är det så att ordningsvakter och väktare inte får utföra polisiära sysslor. Egentligen är det bara ett par ögon till som bevakar, man kan omhänderta berusade eller störande personer, inget övrigt. Polisen är den enda ordningsmakt som får frihetsberöva, och använda våld.

Utvecklingen är på väg åt helt fel håll och i årets valrörelse kommer lag och ordning, gängkriminalitet och straffnivåer att bli viktiga frågor för många partier. Jag hoppas att pendeln slår åt andra hållet nu.