Minsta gemensamma nämnare - Vimmerby Tidning - Minsta gemensamma nämnare
Mitt perspektiv - Lennart Beijer

Minsta gemensamma nämnare

10. december 2015 08:46

Julen närmar sig med ”Gormsteg”.

Handeln ökar tempot för att även detta år slå rekord. 75 miljarder kronor beräknas vi handla mat och julklappar för.

I Paris har man börjat återgå till något så när normalt liv efter terrorattackerna. Nu har världens ledare samlats för att få till beslut som minskar uppvärmningen av allas vårt jordklot. Det gäller att hitta en ”minsta gemensam nämnare” som kan accepteras av både fattiga ö-nationer, länder som är mitt uppe i sin industrialiseringsprocess och rika länder som hittills tagit det mesta av klimatutrymmet. Vi har all anledning att följa dessa förhandlingar.

Skall klimatmötet komma till något skarpt resultat blir det nämligen med nödvändighet så att vi tvingas förändra våra liv. Det kan bli frågan om färre och dyrare resor utomlands, mindre köttätande och mindre bilåkande – i alla fall med nuvarande bränslen. Men det finns också positiva inslag. Energi- och miljökrav borde ge fördelar till svensk industri, som ofta ligger långt fram i utvecklingen av nya miljösnåla produkter.

Julefriden som vissa svaga individer kallar Julestressen – bryts abrupt av en relativt nyutkommer bok, som jag hittar på bibblan. (Konspiration Olof Palme av författaren Gunnar Wall) Boken som söker förklaringar på mordet på Palme 1986 – innehåller ett kapitel om en annan svensk politiker och statsman – nämligen Dag Hammarskjöld.

För yngre generationer är det viktigt att veta att Dag Hammarskjöld var generalsekreterare i FN 1953-1961. DH får betraktas som Sveriges mest internationellt kända politiker och statsman – även i konkurrens med Olof Palme. Det var en tuff tid efter andra världskriget med stora motsättningar mellan öst och väst, mellan segrarmakterna sovjet och USA. För Hammarskjöld var det viktigt att hävda FN:s roll och inte gå i någon stormakts ledband. Hammarskjöld lyckades därför bli ovän med båda sidor.

”Dag Hammarskjöld förolyckades i en flygolycka i nuvarande Zambia” är den officiella förklaringen till DH:s död. På senare år har dock framkommit uppgifter som starkt ifrågasätter den officiella versionen. Det finns ljudupptagningar, uttalanden av personer som fanns i Hammarskjölds närhet och dessutom de afrikaner, som nonchalerades eller inte tillfrågades trots att de såg att FN-planet störtade i samband med explosion.

Mycket tyder på att FN-planet blev nedskjutet. Detta har emellertid mörkats i dryga 50 år. I Hammarskjölds egna anteckningar framgår att han kommit i ordentlig dispyt med amerikanska, engelska och belgiska intressen. Dispyten gällde huruvida provinsen Katanga skulle tillhöra Kongo eller bli självständigt.

Det är inte första gången som FN och dess generalsekreterare fått balansera mellan öst och väst. Men det är enda gången – så vitt jag vet – som man samtidigt utsatt FN:s ledare för dödligt våld. Dag Hammarskjöld hade naturligtvis kunnat strunta i Lumumbas rop på hjälp – och låtit Katanga hamna i Belgiens och övriga västs intresseområde.

Men Dag Hammarskjöld var en principfast man – och han kunde knappast ens misstänka att någon skulle gå så långt som att skjuta ner hans plan.

Det mest förvånande är ändå att svenska regeringen med Carl Bildt som utrikesminister varit så ointresserade av att söka sanningen om Dag Hammarskjölds öde. Kan Dag Hammarskjölds öde klarläggas efter 54 år så kan man ha goda förhoppningar på att det också går att lösa fallet Olof Palme.