Locket på - Vimmerby Tidning - Locket på
Mat- och vinbloggen

Locket på

17. september 2015 16:48

Att man inte ska kunna dricka lite vin i fred! Va?

Här har jag en slatt 2007 Crozes Hermitage från Alain Graillot kvar som jag häller upp. Jag går för att svara i telefon som just ringer. När jag kommer tillbaka till mitt vinglas fyra minuter senare simmar två röda fruktflugor i mitt vin. De gillar tydligen också jord, blod och skog. Eller fruktflugor… alkoholflugor kallar jag dem. Är det något de gillar så är det vin, och gärna vin som jäser. Nu jäser inte detta mer men…

Upp med gratisdrickarna. Jag ställer återigen glaset, fast i ett annat rum. Där har jag också frukt. Samma visa. Två nya rödvinsdyrkare som glatt simmar runt innan de också möter ett värre öde. Sen blir det lock på glaset.

Höst i Sverige innebär många flugor, framför allt när frukten börjar mogna och trilla ner. Men det är inget mot i vinområden på hösten när druvorna börjar bli mogna och musten börjar jäsa. Det luktar flugor. Lite som det luktar av knott i skogen när det finns mycket – en lite frän doft.

Jag minns en middag på fiiiiin restaurang i Tain l'Hermitage (Rhône, Frankrike) där allt blev helt hysteriskt och galet. Detta var i mitten på 90-talet och att gå på stjärnkrogar var inget jag gjorde varje dag precis. Men på denna skulle det ätas på på kvällen. Vi var redan fnissiga när vi satte oss till bords. Det skulle komma att bli värre.

Vi blir serverade vin i glasen. Ganska omgående har vi alla en liten svärm av dessa små äckliga röda flugor över varje glas. Vi viftar. Och viftar. Och fnissar. De kommer envist tillbaka. Vi får en liten hint av vår reseledare att vi ska sluta och istället skärpa oss. Fniss.

Vi får in första tallriken. På den ligger maten som är en gul sås, kräftstjärtar i skal och kaninfilé. Fniss. Det var ju en rolig kombo. Kräftor och kanin. Och smörgåskrassebuketter strödda lite random i den gula såsen. Jag noterar att vi alla har olika många små krassebuketter i vår såsspegel. Jag har åtta stycken. Grannen till vänster har sex stycken. Någon annan har bara fått fyra. Så synd, krasse som är så gott.

Eller? Vänta lite… Ser de inte lite bekanta ut i formen? Är det verkligen krasse? Nej. Så klart inte. Det är flugor. De gillar tydligen gul sås också. Och de har dött drunkningsdöden. Fnissfniss. Nu börjar det bli outhärdligt svårt att bara fnissa och inte skratta högt. Vår guide undrar vad vi håller på med. Vi undrar tillbaka hur många flugor han har. Han säger bara shhhhh!. Min granne ropar på vår servitör. En mycket stram man. Grannen ursäktar sig och säger att det är flugor i såsen. Den strame tar lugnt tallriken, bär ut den och kommer in med en ny. Det är bara fem flugor i den.

Nu går det inte längre. Vi skrattar (åtta personer runt vårt bord) så vi kiknar, gråter och nästan kissar på oss.

Resten av maten och måltiden har jag inget minne av. Bara dessa flugor och att vi skrattade som tokiga. Och lade lock på vinglasen.