|
|
Guldjubel när VFF vann serien
|
|
|
Bollen träffade stolpen, den rullade längs mållinjen, backar räddade i sista sekund. Västerviks FF hade fullt sjå att freda sitt mål när Hultsfred tryckte på enormt för att försöka ordna ett segermål.
VFF lyckades på något sätt hålla undan och nådde sitt mål som de haft så länge: serieseger.
– Det var verkligen på tiden, säger Mathias Jakobsson.
|
|
|
Stefan Lind går av Knektavallen med tunga steg samtidigt som VFF jublar i bakgrunden.
|
Himlen öppnade sina portar på vid gavel och regnet öste ner när slutsignalen ljöd. Det struntade Västerviks spelare i. De sprang omkring och firade som galningar på Knektavallen. Det var många känslor som vällde fram. Lika mycket glädje och eufori som en lättnad att det äntligen var över - där de stod i hällregnet som vinnare.
Men det satt hårt åt. Minst sagt.
HFK forcerade med full kraft framåt.
– Det blev en riktig nervpärs, säger Västerviks lagkapten Tobias Bertilsson lyckligt efteråt.
”Så tungt...”
Han fick se Mikael Larsson träffa stolpen med ett inlägg. På stolpreturen hade först Andreas Lövgren ett jätteläge - och sedan Stefan Lind ett ännu bättre läge. Då dök Stefan Johansson upp från ingenstans och agerade räddande ängel på mållinjen.
– Det var otroligt. Så tungt. Vi var bara några centimetrar från att vinna det här. Vi hade verkligen motflyt att bollen inte gick in. Nu får vi gilla läget och började ladda för kvalet istället, säger Hultsfreds tränare Janne Olsson.
Hultsfred skapade målchans på målchans och vaskade fram sju klara lägen i slutet av matchen. Att de bara spelade med tio man märktes sannerligen inte. Magnus Pihl blev för övrigt utvisad halvvägs in på den andra halvleken.
– Jag rör ju honom inte när jag får mitt andra gula, säger Pihl och suckar.
|
Författare: Torbjörn Allvin
För artikeln i sin helhet, se papperstidningen.
|
|
