|
|
Dödsryttare i världens äldsta stålkula
|
|
|
När Johan Tildemyr får upp farten på sin Husqvarna Rödmyra årsmodell 1953 inne i en kula av stål är det lätt att tappa hakan. Det ser... farligt ut.
– Rädd får man inte vara. Då går det inte, säger han och ser ut som en mycket lycklig gosse.
Han har lyckats komma över världens äldsta och förmodligen minsta stålkula för mc-konster – samma kula i vilken han för 15 år sedan lärde sig köra när han svarat på en minst sagt ovanlig platsannons.
|
|
|
Johan Tildemyr på väg uppåt väggarna i kulan, på sin Rödmyra-53.
|
Lite ”irländsk julafton” när Johan Tildemyr kliver av hojen och går ut ur sin stålkula/dödskula/buren – kärt barn har många namn.
Men det är mitt fel. Jag vill ha en bild på honom genom ett av stålkulans hål när han gör tummen upp. Det tar ett tag. Många varv blir det.
Yrseln var det värsta när han blev ”dödsryttare” 1997. Då, innan han vant sig, var det bara att köra, lägga sig, köra, lägga sig.
– Jag visste inte var jag skulle fästa blicken. Idag kan jag titta ut ur ”buren” på vad jag vill.
För att ta det hela från början var motorcykelkonster ett stort nummer från 1920-talet och framåt. Att se våghalsiga riskera livet på motorcykel, när centrifugalkraften bokstavligen pressade dem uppåt väggarna, var ett stort folknöje på cirkusar och marknader runt om i Europa. Mer eller mindre riskfyllda moment lades in i numren. Sveriges mest kända dödsryttare och motorcykelartist var William-Arne Nilsson, som växte upp på cirkus och 1933, 19 år gammal, började träna på att köra motorcykel på väggarna i en stor trätunna. Några år senare gjorde han stor succé med sin egen motorcirkus där han på sin Indian Scout från 1926 körde med effektfullt fladdrande skjortärmar och fick publiken att häpna med sina dödsföraktande konster.
|
Författare: Rebecca Forsgren Malmström
För artikeln i sin helhet, se papperstidningen.
|
|
