|
|
Trivs med att vara medmänniska
|
|
|
Birgitta Möller har blivit mormor – fast hon bara kan bli farmor.
Hon är mån om att ortens invandrarfamiljer ska trivas och känna sig välkomna till Järnforsen. Och barnen, ja de visar henne sin uppskattning och har börjat kalla henne för mormor.
|
|
|
Birgitta Möller har blivit mormor - fast hon bara kan bli farmor. Invandrarbarnen tyr sig gärna till henne och hon är mån om att alla ska trivas.
|
– Inte bara de yngsta, säger hon och nickar mot bland andra Nazmi, som kom bland de första flyktingarna till Järnforsen för ett och ett halvt år sedan. Jag är ”mormor” också till de stora ”lunsarna” på 20 år, tillägger hon och skrattar.
Hon försöker se till så invandrarfamiljerna får en bra start i Järnforsen. Hon trivs med det, att vara en medmänniska för de här människorna, som har ett sargat förflutet och därför sökt tryggheten i ett nytt land.
– Jag kommer dem egentligen för nära, säger hon. Det blir jobbigt när de måste åka härifrån.
Det har blivit en del farväl. Men hittills har ingen behövt flytta hem, utan familjerna har fått uppehållstillstånd och bara flyttat någon annanstans i Sverige. Då är det bra med Skype, som gör det enklare att fortsätta hålla kontakten.
– Det blir mycket värre att säga hej då till de här små tjejerna, säger hon och klappar Bella och hennes lillasyster Mali på huvudet. Deras familj har fått negativt besked.
Något datum har de inte än, bara besked om utvisning.
– Det avskedet blir hemskt. Det har jag inte behövt vara med om än, att säga definitivt hej då, säger Birgitta och hennes röst ändrar tonläge.
Hela familjen
Det här är inte på något sätt bara Birgittas ”projekt”. Egentligen är hela familjen Möller engagerad.
Vid sin sida har hon framför allt sonhustrun Helen, men också maken Evert, sonen Stefan och barnbarnen Johan och Joakim.
– Vi har alla hitta något att göra för dessa människor. Både Johan och Joakim exempelvis, de får rycka ut med lite datahjälp ibland, säger Birgitta.
Men framför allt driver de numera en loppmarknad i det som tidigare var bibliotek. Genom Järnforsens Fiskeklubb.
– När flyktingarna kom ville vi hjälpa dem, men fick inte skänka bort saker för att de skulle vänja sig vid att det kostar, berättar Birgitta.
Så man öppnade helt enkelt en loppmarknad, där Birgitta och familjen säljer skänkta saker.
|
Författare: Charlotte Madestam
För artikeln i sin helhet, se papperstidningen.
|
|
