|
|
Skådisen som helst skriver
|
|
|
Mycket kallas han; teaterpedagog, skådespelare, regissör och manusförfattare. Och så Tomas förstås. Sitt riktiga namn. Tomas Granehag, som spelade teater på Astrid Lindgrens Värld många somrar och sedan valde att flytta hit året om. Han hoppar mellan rollerna och har svårt att välja.
– Men skulle jag tvingas välja skulle det bli skrivandet, det är något jag alltid återkommer till.
|
|
|
Tomas Granehag.
|
Han är född och uppväxt i Stockholm, och fann teatern relativt sent i livet, efter att först ha provat yrket som elmontör.
– Det var helt fel för mig! Jag var en fruktansvärt dålig elmontör, och det var mest en slump att det blev så. Teatervärlden och elmontörsvärlden är väldigt olika, berättar han.
Att det till sist blev teater var inte självklart, men någonting som alltid funnits nära Tomas är skrivandet. Så länge han kan minnas har han återkommit till det, och han visste att det var åt det hållet han skulle. På ett eller annat sätt.
När sedan hans dåvarande flickvän sökte till Calle Flygares teaterskola ville han också prova, och kom in.
– I teatern fann jag en helt ny värld. Ett rum där de vanliga reglerna inte gäller, där man kan se varandra på ett nytt sätt. Det kanske låter flummigt, men det finns en väldig värme i det rummet.
Efter Calle Flygare hittade han snabbt till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld, tillsammans med flera av hans klasskamrater. Första rollen blev en man i sina bästa år, med propeller och hängselbyxor, som heter Karlsson.
– Sen rullade det på, och jag återvände till Vimmerby väldigt många säsonger. Först som skådespelare, och de sista åren som regissör.
”Det där är ju jag”
Under vinterhalvåren återvände han till Stockholm för att spela i olika teatergrupper. Han berättar att det var när han jobbade med teater Asoko, en Asien-inspirerad grupp startad av Åsa Back, som han lärde sig allra mest om teaterkonsten.
– Det är svårt att förklara den teaterformen, men det handlade om att man skulle kliva in i ett rum som var något helt annat än den vanliga vardagen. Vi kallade det stilistisk teater ibland, det handlade mycket om kroppskontroll. Om att man skulle spela teater med hela själen.
Efter att ha spelat en pjäs som hette ”Sotoba Komachi” uppmärksammades de i en notis av Dagens Nyheter, och när de satte upp ”Medea från Mbongo”, av Willy Kyrklund, blev det en helsida.
– Då gick det raka vägen uppåt för oss och biljetterna sålde slut direkt. Det är otroligt vilken makt en så stor tidning kan ha.
Men varje sommar lämnade Tomas Stockholm för Vimmerby, och det var i Astrid Lindgrens Värld han träffade sin fru, Iréne. Sommaren 1998 spelade hon Pippi några gånger, han spelade tjuv.
|
Författare: Linnea Nestor
För artikeln i sin helhet, se papperstidningen.
|
|
