Startsida | Information | Redaktion | Annonsera | Prenumerera | Kontakta oss
Nyheter
Sport
Kultur
Motor
Debatt
1920 - 1929

14.12.2006 11:47



Paris hade haft sin och Stockholm sin. Den 22 juni 1920 var det dags för Vimmerby. Då öppnades nämligen Wimmerby-utställningen - lantbruk, industri, slöjd o. Hantverk. Förberedelserna hade varit rigorösa och tidningen refererar från sammanträden var och varannan vecka. På Wimmerby Tidnings förstasida tränger invigningen till och med ut annonserna mot spaltkanterna när bestyrelsens ledamöter presenteras med bild och allt. De beröms för sin flit och rådighet, de har arbetat hårt för att ro jätte-projektet i hamn.

Det är borgmästare Ivar Hedman, ordförande med det övergripande ansvaret. Sekreterare C. G. Tengström har ordnat de omfattande utställningskatalogerna. Och godsägare N.E. Carlsson, Gissemåla är utställningens kommissarie:
"Det har legat på herr Carlssons lott att hos Sevede härads lantbrukare väcka det intresse för utställningen, som resulterat i att de nu till 450 meters längd uppförda stallbyggnaderna ej ens räcka till att rymma alla de anmälda djuren. Man behöver därför ej tro, att de utställda djuren äro undermåliga, ty han har tillsammans med vice ordf. i bil genomrest häradet kors och tvärs och på varje plats givit fingervisningar om de djur, som voro värda att exponeras."
Och vice ordförande var Samuel August Ericsson, Astrid Lindgrens far, som dessutom varit verksam med att få till utställningsområdets byggnader.
Juvelerare Ludvig Pålson kläckte själva idén och fabrikör Axel Ståhl är kassör med många utgifter att kontrollera, "men med herr Ståhls kända lugn och vana affärsblick kan man vänta att de erbjudna möjligheterna till goda inkomster ej skola försummas". Bokbinderimästare Th. Lindblom, ansvarig för den kulturella avdelning, har arrangerat nöjesattraktioner och alla programpunkter under de sex dagarna som utställningen pågår. Han måtte också haft att stå i, för programutbudet är digert: föredrag, teater, musikevenemang, fester, spektakel och gillen dagarna i ända.
Tidningen går på rundvandring och startar på Samskolans expedition som är utställningens hjärta. I skolbyggnaden huserar fabrikörerna. Ankarsrums Bruk ställer ut järnspislar med och utan cisterner, SKF visar kullager och Gunnebo Bruk profilerar sig med stängselmateriel och "klensmiden såsom kreatursbetslen, kedjor och kettingar".
Axel Ståhl demonstrerar sängkammarmöbler, Wimmerby Fanérfabrik har en "synnerligen tilltalande utställning om svenskt fanér" och AB Svensk Gymnastikmateriel i Hultsfred visar sina skolsals- och gymnastiksalsinredningar. Bland mycket annat.
Utomhus står mängder av lantbruksmaskiner. "Främst bland dem äro Munktells mek. Verkstads självtransportabla tröskgarnityr bestående av 30-40 eff. Hästkrafters självgående lokomobiler med tröskverk och halmpress."
Och så finns där alla djuren som inte rymdes i de 450 meter långa stallbyggnaderna. De främsta bland dem, och deras ägare, prisas i en lång hoper klasser som upptar stort utrymme i detta nummer från 23 juni 1920. Samuel August Ericsson kan inte bara välja ut praktexemplar hos andra lantbrukare, han har en hel del fina djur själv också. Det blir andra pris i flock av 5 hondjur eller 4 hondjur och en tjur. Liksom i kategorin 3 hondjur, där de utnämndas namn är Elin 3 och Elina 1 och 2.


1921

Hemmets spalt är ett återkommande inslag i tidningen under flera år. Var och varannan månad skriver signaturen La femme om allehanda spörsmål som hör hushållet till. I juli är rubriken "Den som spar han har" och i texten ges tips om hur läsaren själv kan sy sig en ny sommargarderob. Fyra teckningar visar hur det ska se ut.
"Allt vad tidningsannonserna o. butiksfönstren locka med, tyckes de unga damerna plötsligt ha blivit alldeles oumbärligt. Tänk bara, den ena väninnan har redan fått det där och den andra det här, och själv vill hon hälst ha båda delarna och mera till. Det lyder nog förfärligt, men det är ju egentligen bara ett utslag av ungdomens aptit på livet (…)."
Men, fortsätter La femme, de unga borde tänka på att om det själva sydde enklare plagg så skulle de i gengäld ha råd att skaffa sig "en extra god promenaddräkt, sydd av en duktig skräddare, som kan giva den sett snitt, så den verkar riktigt tip top modärn och elegant." Alternativt skaffa sig en förstklassig hatt eller en blus med extra fina broderier.
Hur gör man då? Jo, man skaffar sig till exempel ett kimonomönster och upptäcker snart att det går att använda till lite av varje: "genom att göra ärmarna lite längre eller kortare kan man sy sig både chemise, nattlinne och underliv, både jumper och helklänning. Ja, "hon kan också med lätthet skaffa sig både kamkofta, och morgonrock, ja, till och med, om hon fogar till armarna, en praktiskt kappa".
Och så kommer de handgripliga tipsen om att klippa och sy: "lägg tyget tillsammans kant mot kant, placera så mönstret med den raka kanten längs vecket på det sammanlagda tyget (se mönsteröversikten). Vill man ha ärmarna vida och klockformade låter man bara underärmssömmarna böja sig nedåt istället för uppåt. Och är man icke skicklig att sy knapphål, så kan man låta slå ett stycke hålsöm i stället precis i knapphålens längd och så efteråt klippa dem igenom, så får man de elegantaste knapphål man kan tänka sig."


1922

Årgång 1922 av Wimmerby Tidning visar tydliga tecken på att redaktionen influeras av tidens journalistiska gång. Den inleds bland annat med en lokal årskrönika över Vimmerbys 1921, skriven i personligt kåserande stil med lika mycket glatt lynne som satirisk udd.
Till nymodigheterna för att bredda det journalistiska materialet hör också de regelbundna fotbollsreferaten från Wimmerby IF:s matcher. VIF spelar 1-1 mot Ekdalen, 0-0 mot Ankarsrum och vinner över Mariannelunds AIK med 3-2 efter underläge 1-2 i paus. Sportens status i tidningen verkar öka, bland annat publiceras bilder från en fotbollslandskamp mellan Sverige och Danmark, liksom från invigningen av "Halmstad ståtliga idrottsplats".
Det dyker upp annonser på rim och en del ordvitsar till det. En bakpulverfabrikant skriver bakvänt bakvänt för att visa att det aldrig kan bli bakvänt med just deet bakpulvret. En annan skriver Fruntimmer runda trinda i stora rubrikbokstäver, fast läser man det finstilta så är det fruntimmer som uppmanas att använda just det bakmedlet, för att få bullarna runda och trinda. Bilannonser blir vanligt, men marknaden verkar begränsad för en av handlarna, John Sjöholm, går i konkurs med stora skulder. Och signaturen La femme medverkar regelbundet med illustrerade artiklar om mode och hushållsgöromål.
Det illustrerade reportaget finns det också exempel på. Över fyra spalter i krigsstora rubriker berättar tidningen om ett besök vid Målilla sanatorium, i en artikel som illustreras med fyra tvåspaltsfoton, formade till ett stort kors med ett porträtt av överläkare Carl A. Fürst underst.
Skribenten förvånas över hur rent och fint det ser ut och har svårt att föreställa sig att det faktiskt gått 7,5 år sedan sanatoriet mottog sina första patienter. Fortsätter så med tillblivelsehistorien där länets då tudelade landsting pratade sig samman om ett gemensamt större sanatorium med 100 patienter och med placering i Målilla.
"De första patienterna, 11 st. emottogos den 22 febr. 1915 och intogs sedan 5 patienter varannan dag."
Sedan 1919 förestår Fürst sanatoriet och han har låtit inreda en "en stor och vidlyftig ljusavdelning i källarvåningen för behandling av mera ytliga och kirurgiska fall. Denna ljusavdelning torde nu stå på höjden av läkarvetenskapens forskningar och överträffas icke av någon annan sådan anläggning här i landet."
Under behandlingen utsätter sig patienterna för ljuset från båglampor enligt Finsens princip. "Två stora 75 amp. Lampor frambringa en bländande ljusflod, och omkring var av dem sitta 6 à 7 patienter. De strålar, som härvid äro läkande, äro de ultravioletta, men då båglamporna även avgiva röda (varma strålar blir temperaturen omkring dem så hög , att patienterna kunna sitta helt nakna i dess sken (…)."


1923

1923 berättar tidningen om att fransmännen ockuperar Ruhrområdet. Stockholms Stadshus invigs och svenskens medelinkomst är 2000 kronor om året. I juli slår Edwin Wide nytt världsrekord i löpning. Bilolyckor börjar dyka upp i spalterna och i Vimmerby är det stadsfullmäktigeval där vänstern samlar 13 mandat mot högerns tolv. Röstdeltagandet är 55 procent. Tegelbruket går i konkurs. GIFT ER ALDRIG, basunerar en klädaffär ut i en annons, och så finstilt finstilt: utan att köpa utstyrsel hos Derwingers.
Och varje vecka, säkert som amen i kyrkan, kommer O Carling religiösa betraktelser under rubriken ”För sabbaten”.
I Kisa gratuleras Sveriges förmodligen äldste, torparen Sven Eriksson på 104-årsdagen och det skrivs om ett stort Kindaintresse för fåravel. Fast årets två stora frågor i Kisa är järnvägsbygget mot Västervik och invigningen efter lasarettets ombyggnad. Vad gäller järnvägen så protesterar 233 ortsbor i Blackstad, Odensvi och Hallingeberg socknar mot beslutet att slutstation blir Gamleby istället för Hjortekrog. I juni ansöker landshövding Falk i Kalmar län och Kisaborgmästaren Rune om koncession hos Kungliga Majestätet för Hjortekrogalternativet, men i slutet av oktober avgörs frågan och Kisa-Gamleby-linjen vinner.
Stort uppslagna artikeln ”Kisa lasarett i modern gestalt” inleds med en jämförelse mellan Kisa och Vimmerby sjukstugor och vilken tur det är för Kisa att det tillhör Östergötlands landsting och inte Kalmar läns, där inte satsas mycket på Vimmerby.
Kisa lasarett har nu 55 sängplatser för en kostnad av 300 000 kronor. Omändringarna har medfört att ”Kisa lasarett erhållit en för sitt behov fullgod modern operationsavdelning, lokal för röntgenlaboratorium, en tillfredsställande poliklinisk avdelning med egen operationssal, stora förrådslokaler, en modern tvättinrättning, ångcentral, värme-, vatten- och avloppsledningar m.m. Mest imponerad är skribenten av röntgenapparaten som ”står i höjden av modernitet och alla senaste uppfinningar i denna väg ha tillgodogjorts”.
Efter detaljerade beskrivningar avdelning för avdelning kan inte skribenten avhålla sig från en jämförelse med Vimmerby. I Kisa kan nästan alla sjukdomsfall behandlas trots att avståndet till Linköping är 60 km. Från Vimmerby till sjukhuset i Västervik är det 62 km, men betydligt sämre förbindelser. ”med tågombyte i Spångenäs och därtill en liten skramlande bana, som måste bjuda en sjukling ren tortyr. Icke desto mindre begära vederbörande, att de svåraste fallen skola skakas iväg till Västervik (…) och ändå är landstingsskatten i Östergötland blott kr. 1:70, då den är 2:36 i Norra Kalmar län”.


1924

1924 har Wimmerby 3091 invånare. I tidningen reser man bland annat krav på en ny sjukstuga, och meddelar att länets totala skörd för 1923 var värd 55 miljoner kronor. Hos tapetserare Ringholm går det att köpa ottomaner för 155 kronor. Företaget Lux gör i stora annonser reklam för löddermedel vid handtvätt, och Åbro Bryggeri lanserar en ny läskedryck: Pommac och Midsommar, de två höra ihop.
I öppningsmatchen i fotboll på OS i Paris besegrar Sveriges Belgien med 8-1. Bollhjältarna exponeras i ett fotomontage, men även andra hamnar på bild: Adolf Hitler till exempel, som i Tyskland åtalas för högförräderi efter ett misslyckat kuppförsök. ”Hitlerprocessen” avslutas på våren och den blivande Führern döms till fängelse men friges redan i oktober.
På det lokala planet hettar det till i insändarspalten i oktober. Läroverksadjunkt Carl-Axel Hellhagen som inte stämmer in i tidningens lovsång till Skytterörelsens sommarfester.
”Den sida av Skytteföreningens sommarfester, som jag haft det tvivelaktiga nöjet att gratis få göra bekantskap med, tar sig ut på följande sätt: i sena kvällen, stundom framemot midnatt, kommer den från skyttefesten hemvändande ungdomsskaran dragande fram den nya vägen nedåt staden med larm, visslingar, flatskratt, tjut och annat oljud, som den i skydd av belysningens otillräcklighet och ordningsmaktens frånvaro ostörd kan utveckla.”
Hellhagen hävdar att det är orätt mot ungdomen att ordna festligheterna, eftersom de ”medverka till att framkalla hållningslöshet, försumpning occh förytligande av ungdomslivet, om de försvåra ungdomens väg till det goda istället för att lätta den, vem vill i så fall taga ansvaret härför”?
I nästa nummer får läroverksadjunkten svar på tal av festkommittén som vidhåller att ungdomen uppträtt ”synnerligen mönstergillt”. Kritiken avfärdas som en moralkaka och huvudpunkten, hävdar man, är ungdomens fostran, symboliserad i frågan får ”den dansa eller får den icke dansa?”
”Därom kunna de vise tvista, men under tiden dansar i alla fall ungdomen, till dess den också blir äldre och visare och i sin tur ’gnäller om’ en ny ungdom, som också dansar. Så har det varit länge. Och på alla orter. Även här i Vimmerby. När det nu inte är skyttefest, då dansas det i en annan hage, lika avsides.”
Årets stora lokala händelse är Jordbrukets Dag 22-24 juni, en uppföljning av den stora utställningen 1920, fast i mindre skala denna gång. Astrid Ericssons föräldrar Samuel August och Hanna engagerar sig djupt i förberedelserna. Liksom tidningens redaktör Reinhold Blomberg, som är sekreterare och reklamkommitténs ordförande och som ironiserar över sig själv i presentationen:
”På kommittésammanträdena har han ibland antecknat lite om vad som beslutats, och så har han ordnat med att lite av vad som skall komma att ske vid den stora festen kommit till allmänhetens kännedom. Har han lyckats häruti? Det får utgången av publiktillströmningen utvisa. Men, gode läsare, vill du skydda hans tunna skinn, så kom själv till Jordbrukets dag i Vimmerby någon av festdagarna och tag goda vänner, trogna grannar m. m sådant med dig.”


1925

Wimmerby Tidning tycks gå in i 1925 med gott självförtroende: ”Jämför denna tidning med vilken annan tidning som helst och Ni skall finna, att ingen annan tidning ger eder så stor valuta för prenumerationskostnaden som just denna tidning.” Fyra kronor kostar det att få de två numren i veckan.
I januari fyller prästgårdsarrendatorn Samuel August Ericsson i Näs 50 år. Enligt tidningen brukar han presentera sig som prästgårdsbonn´, ”och som bonde gör han skäl för ett aktat och ärat namn, ty vad han inom detta yrke vänder i sina händer det synes lyckas och bli till tur och lycka. Hans lantbruk är ett mönsterjordbruk och som kreatursuppfödare torde man få söka hans like inom många kyrkosocknar.”
I februari är det fabrikör Axel Ståhls tur. Han var född den 15 februari 1875 i Skäldsbacka, Vimmerby landsförsamling, och utgör ett gott exempel på småländsk entreprenörsanda.
”Vid 16 års ålder kom hr Ståhl i möbelsnickarlära och sedan han konditionerat och praktiserat hos åtskilliga mästare i Virserum, Hultsfred och Jönköping, startade han för cirka 23 år sedan egen möbelverkstad i Vimmerby., vilken betydligt utvidgades, då hr Ståhl 1916 inköpte Åbro.
Vid samma tillfälle omlades möbeltillverkningen på så sätt att man specialiserade sig på tillverkning av sängkammarmöbler, i ljuspolerad björk. Dessa möbler äro nu för sin soliditet och sitt fina utförande välkända över hela landet.
År 1918 startade fabrikör Ståhl Vimmerby Fanérfabrik. Där tillverkas nu förutom fanér även treeply, och dessa produkter äro mycket efterfrågade, icke blott i Sverige utan också i utlandet.”
Trots allt arbete har Ståhl även haft tid över till ideella insatser som en av stiftarna och styrelseledamöterna i Vimmerby Fabriks- och Hantverksförening. Han har arbetat i nykterhetsrörelsen, närmast i templet Vårblomman, och i Vimmerby Föreläsningsförening. ”Dessutom har han, i cirka 14 år tillhört stadsfullmäktige i Vimmerby, samt har en lång tid tillhört drätselkammaren, fattigvårdsstyrelsen och folkskolestyrelsen, på alla platser värderad för sitt goda förstånd och sin praktiska blick.”
I juli drar en ung medarbetare på tidningen åstad tillsammans med fem väninnor. Hon heter Astrid Ericsson, är dotter till prästgårdsbonn´ och har varit anställd sedan hösten 1924. Sina semesteräventyr förmedlar hon till läsarna via resebrev under rubrik ”På luffen”. Söndagen den 5 juli når det hurtiga gänget Gränna:
”I Grenna var det hembygdsfest. Inträde 1 kr. Resonemang: ´Det kan inte vi luffare ha råd att betala. Återstår alltså att smita in´. Sagt och gjort. Det var kanske synd men Gud är väl inte så noga med luffare. Hembygdsfesten var utomordentlig. Musik av I 12:s musikkår. Och sång av sångkör. Och ringlekar på kvällen, som luffarna deltogo i med liv och lust. Hemmarsch kl.10 em. i hällregn. I morgon Brahehus och en liten promenad på Sveriges vackraste landsväg till Ödeshög. God natt!”


1926

1926 har Wimmerby Tidning en totalupplaga på 5 500 exemplar. I Sverige avgår den socialdemokratiska Sandlerska regeringen och ersätts av en ministär under C G Ekman. Ellen Key dör. Den smaskigaste inrikespolitiska nyheten kommer i mars då finansmännen von Arbin och Kreuger (inte Ivar) erkänner att de sprängt direktören Sixten Flyborg i luften genom att fästa dynamit på hans bil. Det blev en kraftig smäll som hördes över hela Stockholm, tryckvågen krossade nästan alla fönsterrutor på Pipersgatan på Kungsholmen där bilen stod. Motivet bakom dådet lär ha varit att Flyborg hade stora fordringar i en firma som von Arbin och Kreuger hade egna intressen i.
I Kisa tuffar frågan om järnväg mot ostkusten mot beslut. I januari röstar 70 av 80 mötesdeltagare för avslag för Kisa-Gamleby-järnvägen, men i april tillstyrker Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen koncessionen. Huvudskälen är två: Gamleby är Kisas närmaste hamn, och fördelen att Gamleby och Västervik kan samverka som utskeppningsplatser. I maj tas det slutgiltiga beslutet på konselj i Stockholm. Det blir inte till Gamleby, utan till Västervik. Arbetet ska vara påbörjat senast i juni 1927 och trafiken rulla igång senast den 1 juni 1930.
I Hultsfred diskuteras ortens belysning och de elektriska strömprisen. Invånarna är varken nöjda med det ena eller det andra. Elbolagsdirektör Sandberg kan tänka sig att gå med på en sänkning av priset från nuvarande 40 öre men under de tre timmarna diskussionen pågår visar sig Hultsfred delat: från norra delen vill man ha sänkt strömpris medan folk från söder föredrar bättre belysning. Mötet landar i löfte om en sänkning av priset till 35 öre och att alla med minst tre istället för som tidigare fem ljuspunkter i huset erhåller ström-mätare. För övriga frågor om investeringar och drift bildas en kommitté.
I Vimmerby spelas bandymatch för första gången någonsin sedan idrottsföreningen ordnat en isbana i Källängen. Kisa BK står för motståndet och vinner med 12-7 efter 4-4 i halvtid.
”Till de deklarationsskyldige” meddelar ordförandena i taxeringsnämnderna för Tuna, Frödinge, och Rumskulla socknar, den 19 februari:
”Vid inkomstdeklarering innevarande år böra följande värden upptagas å naturaprodukter m. m.
Ett rum och kök 100 kr. Varje överskjutande rum 40 kr. Gästrum 20 kr. Vuxen persons naturaförmåner (häri ingå även bränsle) 300 kr. Barn under tio år hälften. Avdrag för kost åt fast anställd personal göras med 1:00 kr. pr. dag.”


1927

I Hultsfred blev nyårsfirandet 1926/1927 något alldeles speciellt. Med kraftigt uppslagen rubrik och en nästan helsidesstor artikel kungör Wimmerby Tidning: ”Då Hultsfred blev köping. Nyårsnattens fest blir ett minne som sent ska glömmas.” Ja, det firades ordentligt när ”svenska landsbygdens största järnvägsknut” gick från landsbygd till att bli självständig kommun och köping.

Minst ett par tusen personer ”övervoro festligheterna” som inleddes ”å teatern redan kl. 9 på kvällen med konsert av en för tillfället sammansatt större orkester med herr C. Westrin i Hultsfred som dirigent”. Det timslånga programmet innehöll bland annat ett Hultsfredspotpurri - Kalmar regementes paradmarsch, beväringsvisor och sentimentala sånger. ”Men även de polskor och danslekar, som en gång i tiden kommit de gamla träbarackerna på Hultsfredsslätten att kvida i fogarna på grund av allt för levnadsglada beväringsmäns schwung att sätta i en klackjärnsbeprydd kronsko i golvet, kommo åter till heders. Men liksom Kalmar regemente en gång drog bort från Hultsfred slätt med musik, lämnande sorg och saknad i hjärtat på den tidens blåögda tärnor i bygden, dogo de sista tonerna bort ur regementets marsch, vars sista repris utgjorde avslutning på potpurriet.”

Hultsfred hade vid den här tiden 1 683 invånare och hade tidigare varit en del av Hvena kommun. 1918 beslutade man att börja utreda köpingsfrågan. 1921 hölls första sammanträdet i ärendet, med tre delegerade från vardera Hvena och Hultsfred. Hvena representerades av jägmästare Haller, kantor Josef Svensson, och landstingsman Gustafsson; Hultsfred av trävaruhandlande Johan Kask, stationsskrivare Knut Johnsson och polisman Dahlström. Häradsskrivare Winqwist från Vimmerby var vidräkningsman och längs en stig av många möten vandrade handlingarna ”genom vederbörande myndigheter och verk, och nyårsnatten, när 12-slaget förtonat, var Hultsfred nyvorden köping”.

Och då, vid tolvslaget, upplystes torget av ett 50-tal brinnande marschaller och en praktfullt strålande julgran. Hultsfreds skytteförening saluterade. 1927 ”blåstes in av ridande kurir iförd en karolinsk drabantuniform”.

Kommunalnämndens ordförande Johan Kask höll tal: ”Samhället är ej av någon hög ålder, endast ett halvsekel gammalt. 1872-74, då Nässjö-Oskarshamns järnväg byggdes, fanns i Hultsfred inget samhälle. Endast några backstugor runt Hulingens stränder och ingen uppodlad mark. Men efter järnvägens tillkomst byggdes det ena huset efter det andra, och efter ytterligare en tid hade de första industrierna kommit. Byggnadsverksamheten blomstrade, och samhället växte och utvecklades.”

Andra talare bedyrade att skilsmässan från Hvena lösts i bästa samförståndsanda och efter många välgångsönskningar, hurrarop och leven, samt sånger från Hultsfreds manskör, sammanfattade disponent Hedenberg, ordförande i Hultsfreds kommunalfullmäktige, processen i en vacker bild, som återknöt till gamla tider då Hultsfred benämndes Hvena skate, på grund av sitt läge till Hvena.

”Skate är toppen av trädet, och Hultsfred var alltså toppen till Hvena. Om man sågar av skaten och försöker plantera den i ny jord, medför detta vanligtvis att såväl toppen som trädet i övrigt dö. Men är trädgårdsmästaren skicklig så livsnerven hos trädet icke skadas kunna såväl trädet som skaten växa sig stora. (…) Dessa män ha varit skickliga trädgårdsmästare, ty varken moderstammen eller skaten ha skadats genom skilsmässan.”

Kraftiga hurrarop, uppläsning av lyckönskningstelegram och en erinran om bönen Giv o Jesu fröjd och lycka.

”Sedan manskören sjungit Stenhammars ’Sverige’ avbrändes ett ståtligt fyrverkeri, varefter högtidligheterna voro avslutade.”


1928

1928 fyller Vimmerby Fabriks- och hantverksförening 25 år. I dammen i Storebro har dämning av vattennivån medgivits, från höjden 9,30 meter till 9,75. Det kommer att kosta 18 000 kronor. Kisa slår Vimmerby med 8-2 i en klubbmatch i ping-pong, den första kända i bygden: ”Matcherna spelades med fermitet och blevo synnerligen vackra.” En andelsförening bildas för att lösa avloppsfrågan i Kisa samhälle och i maj dyker det upp riktiga kineser i Vimmerby, till allmän förvåning och beskådan. Kineserna, ”som i sina färgrika kostymer här och där givit gatulivet ett pittoreskt inslag”, har ett ärende, skriver tidningen. De vill lära ut konsten att bevara hälsa och levnadsmod., framförallt genom att tillreda och bjuda på ”mandarinfruktsalt”, som tidningens redaktionsmedlemmar smakar och uppskattar och snabbt känner sig ”förunderligt pigga och glada” av. Det går upp för journalisterna att drycken även fungerar förträffligt som groggvirke. Då ökar intresset, och det blir inte mindre efter konstaterandet att den aldrig smakar så ljuvligt som ” ’dagen efter’ ”- just den dagen, då man är i särskilt behov av energi och levnadsmod!”
Första kvinnan flyger över Atlanten och 16 svenskar dödas vid en tågkatastrof i Bollnäs. Svenska truppen till Olympiska spelen i Antwerpern har legat på läger i Eksjö och den 14 juli visar friidrottarna upp sig genom att tävla på idrottsplan vid Åbro.
En annan stor idrottshändelse är motortävlingen i Rökullabacken utanför Mariannelund,. Den samlar ungefär 5 000 åskådare, 300 bilar och många tävlande på motorcyklar. Gunnar Kalén slår banrekord för bilar.
Vid Stighult i Målilla socken inträffar en dödsolycka i trafiken. En lastbil lastad med bräder tar upp en mc-förare som hivar upp både sig och cykeln på flaket. En stund senare ska föraren väja för en hästskjuts, kommer ner för långt till vänster och välter i diket. Unge Henrik Haag från Hagelsrum dör när han i ett försök att rädda motorcykeln kommer i kläm under lastbilen.
I Vimmerby beslutar riksdagen om restriktioner för försäljning av pilsnerdricka på landsbygden, vilket innebär att avlämnad dricka måste kvitteras av betrodd person. Det drabbar både Nya Centralbryggeriet och Gamla Vimmerby-bryggeriet (Åbro bryggeri). Det är upprop på insändarsidan om att Vimmerby sjukstuga måste köpa in en radio och debatt om vilket parti bönderna bör rösta på – högern eller bondeförbundet? Det stundar val till riksdagens andra kammare och i augusti kommer självaste högerledaren Arvid Lindman på besök för en serie framträdanden. I Vimmerby talar han i f d Skyttehagen inför drygt 1 000 människor och det ger resultat. I Vimmerby får Högern 1 279 röster, en ökning med ungefär 50 procent sedan valet 1924. Även i riket går Lindmans parti framåt, plus åtta mandat, vilket gör att han senare ges uppdraget att bilda regering.
Och under rubrik ”För sabbaten” skriver den trägne O Carling om Den barmhärtige samariten, han som förbarmade sig över mannen som kommit i rövarhänder. Samariten påträffar mannen på vägen där han ligger med blödande sår, ensam, övergiven, utblottad och nödställd. Samariten gör såren rena genom att badda dem med vin, han ger honom sina kläder ”Ja, han glömmer sig själv för att kunna hjälpa den andre.”
Samariten tar mannen till ett härbärge där han kan få vård. Carling rundar av: ”Det borde bliva vår lust att likna honom i tjänande kärlek. Måtte vi så helt lämna oss åt Gud, att vi bliva barmhärtiga samariter i en hård och kall värld.”


1929

1929. I en liten by i Ungern uppdagas hemska brott och 34 kvinnor ställs inför rätta, åtalade för att ha dödat män, föräldrar, barn och älskare genom arsenikförgiftning. Gravar har grävts upp och minst 42 fall har konstaterats, sannolikt rör det sig om minst 80 mördade. I USA visar statistiken att det begicks 12 000 mord ifjol och i november kraschar börsen på Wall Street.
Också i Sverige kraschar en del finanssystem, bland annat sju sparbanker - i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, bland annat. Fast inte i Vimmerby där sparbanken visar nettovinst på 59 000. Travtävlingar arrangeras på sjön Hulingen i Hultsfred och Kisa och Vimmerby tampas om vilka som är bäst på skidlöpning.
I Frödinge är det dags för mejeribygge. Entreprenör Axel Carlsson i Boda lovar att ordna saken för 17 500 kronor: ”I detta bud”, skriver tidningen, ”ingår ej framforsling av tegel och sand samt utförande av sockel. Sockeln skall utföras av stenarbetare Albert Johnsson i Högnäs för 1 525 kr. Hela mejeriet ska vara färdigt nästa 1 november.”
Och i nästan varje nummer återfinns begravningsreferat. I december, till exempel, över den unge studenten Valter Karle å Frödinge kyrkogård.
I mars beskrivs den likaledes unga Eva Hammarskjölds begravning utförligt, en akt som förrättades ”med levande ljus, blommor och grönt vackert klädda Tuna kyrka. Kistan inbars av underlydande från Tuna gård under tonerna av Aases död. Efter ps. 568 sjöngs från läktaren, varefter kyrkoherde Nils Henderson framträdde till båren och med ledning av Rom. 8:38-39, i ett av personlig värme buret anförande framhöll, huru vi vid ett tillfälle som detta liksom Paulus måste kämpa oss fram genom det svåra, för att slutligen som aposteln komma fram till den bekännelsen, att intet kan skilja oss från kärleken i Jesus Kristus. (…) Månget varför har inför detta dödsfall framstammats: en ung människa, maka och mor, väl rustad för mångskiftande uppgifter, har gått bort. Dock, av den seger, som Paulus erfor, kunna nu även de sörjande hämta tröst i den sanna förvissningen, att även en hjälpsam hand räcktes till henne, den hänsovna, när hon övergick från döden till liv. Svårt är att tänka sig hennes bortgång från det unga hemmet, som hon genom sitt enkla, ljusa och älskliga väsen förstod att giva en så varm prägel; något som alla erforo, med vilka hon kom i beröring.”
Efter jordfästningen sjöng fru Högberg från Västervik ´ O, du som ser (ps. 502) varefter begravningsmässa utfördes. Kistan utbars därefter under tonerna av Chopins Largo i C-moll och sänktes i familjegraven på gamla kyrkogården. (…)
Fru Eva Hammarskjöld var född den 14 april 1900 och dotter till framlidne majoren Alexis Hammarskjöld och hans likaledes framlidna maka, född Järta.
Hon avlade studentexamen i Stockholm år 1918 och gymnastikdirektörsexamen vid centralinstitutet 1922, hade anställning vid Åmåls realskola 1923 och vid Åre Fjällkuranstalt 1924 och 1925. År 1926 ingick hon äktenskap med förvaltaren på Tuna herrgård, agronomen Carl henrik Hammarskjöld, som nu jämte två små barn står som närmast sörjande.”

Författare: Jens Fellke



  
Jubileumstidningen
1856 - 1859

Måndagen den 22 december 1856 föds Wimmerby Weckotidning.
Tidningen trycks hos landsfiskal Mauritz Thörneqvist som startat tryckeri i november samma år, sannolikt i anslutning till sin bokhandel med adress Stora Torget 8:2, det blå huset i korsningen Storgatan/Kyrkogårdsgatan.
Störst & Först
 Startsida | Information | Redaktion | Annonsera | Prenumerera | Kontakta oss
 
Allt material på Vimmerby Tidning.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Inget material får kopieras utan tillstånd. Redaktion, Webmaster