The Hives på Hawaii inför minst 20 000 människor. Kanske 25 000.
Det är det närmaste Stones Hulstfred kan komma.
The Hives live när något helt annat på The Hives på platta. Så ska det vara.
Men inget annat band kan markera så tydlig skillnad mellan platta och scen som The Hives. Rockshowen på scen är total.

Jag var lite rädd att Håkan Hellströms feber till slut skulle ta död på honom. Hans spelningar efter 2002 års ”Det Är Så Jag Säger Det” var i mitt tycke för utflippade och sambastinna, inte minst live-dvd:n ”Explodera Bateria” där bandet praktiskt taget kör om sig själva.

Oj, oj, oj, inte visste jag att Pampasscenen kunde ta emot så mycket folk. När Timbuktu spelade på lördagseftermiddagen var det inte mycket plats kvar.
Publiken stod ända upp mot försäljningsbodarna så att det var nästan omöjligt att ta sig förbi.

Några hundra kom. Synd – om alla som inte gick till Atlantistältet när Rodney Crowell spelade.
Med ett gungigt och mycket välmixat amerikanskt rockset gav han en timmes musik byggt av influenser från Fogerty, Chris Rea och visst känner jag en stor dos Neil Young här och där.

Det var en dröm som gick i uppfyllelse för 16-åriga Sara Almqvist från Hultsfred när hon fick möta en egen publik från festivalens Rookiescen.

Killarna blir provocerade. Tjejerna glada för chansen att pusta ut i en killfri zon.
Tjejjouren finns på festivalen. Med en killfri zon. Här är bara tjejer välkomna för att läsa Kalle-Anka, pärla eller bara sitta i kuddhörnan och äta chips. Det provocerar en del killar. En del tjejer också, som undrar var jämställdheten tagit vägen.

Förra årets satsning på möjligheten att spela schack hos LO fick Aurora Percovich från Malmö att återvända även i år.

Det är här det händer. Enligt vissa festivalbesökare i alla fall. För andra är det ett nödvändigt ont.
Tält, tält tält. Och skit, skit, skit. Ingen festival utan camping. Och ingen camping utan lera.

När The Kristet Utseendes sångare Jörgen Fahlberg dyker upp i lädermask och latexhandskar, talandes i tungor om hur underbart det är att bli frälst, kan man inte ta miste på att många väntat just på det.

Den här recensionen påverkas av något både tråkigt och besynnerligt.
Under den första timmen är konserten helt, helt tyst.
Istället för kl 24.00 så händer något först en timme senare och då är undertecknad och resten av publiken både nära förfrysning och uppgivenhet.

Den tredje kvällens överraskning är den mest väntade – Sator.
– Vi har nog spelat mer på Hultsfred än de andra banden tillsammans, sa Kent Norberg.

I kängor, arméjacka och en keps som väl döljer den blonda pagefrisyren öppnar fjolårets stora stjärnskott Anna Ternheim lördagen på Pampas.
Till skillnad från höstens turné med Lasse Winnerbäck har hon nu ett helt kompband med sig och det visar sig att hon kan bjuda på riktigt röjig popmusik också.

Festivalledningen i Hultsfred bad under lördagens presskonferens om ursäkt för att Snoop Doggs video med inslag av porr och våld visades på storbildsskärmarna innan konsertens början.

Här var det menat att en recension om altmetallarna System Of A Down skulle finnas.
Deras insats på den största scenen, tillsammans med publikmottagande och allmän stämning skulle redogöras för i detalj skulle beskrivas så att ni läsare kunde få ta del av det som skett på festivalen.
Det blir dock ej så på grund av kontraktskrav från bandet.

Efter tre dagar på festivalen och tre dagar med Winnerbäck finns det inte så mycket mer att säga än att det är just triss i succé. Tre gånger har Atlantis överfyllts och tre gånger har publiken sjungit, hurrat och gråtit.

De vänsterintellektuellas riddare Doktor Kosmos gör vad de kan för att elda upp fansen, med gamla hits som ”Familjefrågan” samt material från nya skivan ”Ett Enkelt Svar”.

Det är över nu. Det är slut. Festivalen alltså. Orken är slut, viljan är slut. Sulorna är slut. Ja, det är knappt ovanlädret kvar på sandalerna.
Rockfestival heter det. Men gångfestival är vad det egentligen handlar mest om. För huvuddelen av tiden ägnas just till att gå.

Än en gång har brittisk press gjort det igen. Högt och tydligt proklamerat vilket band som är britpopens framtid och svaret har på senaste tid stavats Kaiser Chiefs.

Årets vinnare av fotoklubbens rockfototävling var ingen nykomling. Emma Svensson vann i hård konkurrens med en bild på The Hives.

Många besökare, få incidenter och en berömvärd insats av funktionär kan summera årets festival.